"Flying Dutchmen" - Blod och tejpbrist

För ovanlighetens skull så begav jag och Jimmykarlsson oss ut för att klämma på naturlig granit. Kan knappt minnas senaste gången vi klurade beta tillsammans utomhus...

Förra året fick vi en liten guidad tur utav Stefan "Raz" Rasmussen i ett område vid namn Forsby. Dagen till ära så bestämde vi oss för att återvända och prova en boulder vid namn "Flying Dutchmen", 8A,  som vi gick bet på sist. Väderförhållandet var en gnutta bättre idag och skiljde sig förmodligen med tjugo grader från sist.

Uppvärmning skedde på slutflytten. Balansigt och djävligt på en aretkant... Därefter var det dags att hitta beta på detta eminenta tak-problem. Tå-jam, avlåsningar i lösa crimpers och ett flytt från ett undercling-liknande grepp upp runt en bulle till en list där bröstet måste upp i taket och huvudet vridas in för att man ska nå. Lekstuga helt enkelt.

Smack smack. Andra länkförsöket och jag stod inför sista flyttet till en mossig jug. 2A om man ska börja prata grader. Till min förtvivlan så hade jag kavlat upp ärmarna på understället som sakta hade strypt blodflödet ut i armarna så jag var totalt sönderpumpad. Flög av och fick börja om.

Fick flapper på lillfingret.     Blödde ymnigt.      Varken jag eller Jimmy hade tejp.

Slirade runt på nersölade, blodiga grepp i taket och insåg att det aldrig skulle gå. Hittade dock en gammal, använd tejpbit i facket på kritpåsen till min yttersta glädje.

Tejpade på och skickade problemet.

Jimmy letade beta och hittade skumma hälar och tåkrokar men blev för trött. Maxstyrkan borta efter lite för mycket repklättrande.

Sen la jag ner någon timma på att hitta ny beta till "Revolver", 7C+, efter att en liten men ack så användbar klack lossnade då vi började köra. Hittade riktigt fin beta och var allmänt nöjd.

Började blöda på pekfingret.        Halkade runt på slopers en stund.      Hittade ingen använd gammal tejp.

Gav upp.

(Bilder kommer förmodligen på cafeclimb.blogspot.com)

Tillbaka till början

Så begav jag och Emese oss ner till de mörka, blockrika skogarna där det hela en gång började. Värnamo, en gudsförgäten stad där mina händer för första gången klämde sten och skapade ett beroende som aldrig tycks ge vika.

Skogen. Hem åt blocken.
Skogens egna heltäckningsmatta gjord utav tjock, grön mossa värmer
Moder Jord lite extra under en redan ovanligt varm höst

Mina föräldrar bor mitt ute i skogen med diverse ensamstående block och mindre områden nära till hands. Självklart har det mesta redan skickats men det finns ändå några ogjorda pärlor kvar på de hittills funna blocken. För ungefär tre år sedan så satte jag upp en fin liten compression-boulder som fick namnet "Sticker" 7C, och om jag inte mindes fel så funderade jag redan då på en möjlig lågstart på en uppenbar hylla.

Sista skicket på Sticker Low

Väl i Värnamo sökte jag och Emese upp blocket som kräver lite smygande över ko-hagar och genom trädgårdar för att nås. Minnet hade inte svikit mig och lågstarten visade sig inte bara möjlig men även fin, hård och estetiskt tilltalande.

Efter en hel del beta-klurande kom jag fram till, förmodligen, enklast möjliga sätt att göra detta compression-monster på och inväntar morgondagen för lite hud och färdigvilade muskler.

 Idag fick bli någon slags vilodag då allas vår Fader Viktor guidade runt oss på ett mindre område vid namn Hattebo som bar en hel del lättare problem i sitt sköte. Grundidén var att förstöra sig på hårdare projekt vid ett annat område men vi blev ivägkörda utav skogstokiga jägare med "happy triggerfingers". Nåväl. Dagen blev en riktig höjdare då riktiga "oldschool" granit-problem gick ner i mängder. Både jag, Viktor och Emese rev av boulder efter boulder i de lägre registerna. Det kändes onekligen skönt att klättra problem som liknar de man en gång i tiden började sin klätterkarriär på.

Emese fick klättra fina problem på granit och var mer än allmänt nöjd

Inte enda gången som Emese överraskade sig själv idag. Man blir snabbt påmind över ens egna
glädje under den tid då man klättrade utomhus för de första gångerna

Första gången ute med "Vickan" på år och dar. En nöjessam tillställning utöver det vanliga

Mr. "Bouldering är ingenting utan fika" himself

Långesedan man gjorde nyturer runtomkring Värnamo

En bild som ensam beskriver dagen

Foto: Emese Tot

La Sportiva Legends

Ett smärre gäng starka herrar planerade att visa upp sina makabra skills igår kväll på klättercentret i Stockholm. Jag, Emese, Jimmy "billy" Karlsson och David tog således vårt pick och pack och gjorde en impulsartad bilresa upp till hufvudstaden.

Uppvisningen gjordes i tävlingsformat där 5 problem mellan 7C+-8B/+ skulle avverkas på knappa 1,5 timme. Och vilken uppvisning det blev... Publiken betedde sig som inbitna fotbolls-fans när diverse klättrare skuttade, föll, klämde, drog, flexade muskler och klarade ett problem.

5 nervösa fjolårskalvar

Daniel Woods på det smått tekniska första problemet

Adam Ondra upplever barndomens glansdagar i den inovativa gungan på probem nummer 2

Andy Gullsten på det långa problem nummer 3

Adam Ondra x2 på problem nummer 4 som bjöd på publikfriande dynos och annat smått och gott

Daniel Woods lär Adam Ondra hur jänkare skakar hand 

Daniel Woods bjuder på anatomi-lektion på problem nummer 5

Den lycklige vinnaren som flashade 4 problem och gjorde ett på second go

Slutligen så stod en ranglig Adam Ondra på vinnarpodiet och log som bara ett tjeckoslovakiskt underbarn kan. Efter följde ryssen Dimitry Sharafutdinova, jänkaren Daniel Woods, Paul Robinson och sist men inte minst finländaren Andy Gullsten.

Foto: Emese Tot

Den vita lejoninnan

Efter mitt och Jimmys Marstrand-besök förra veckan så bestämde vi att vi skulle göra ett återbesök denna tisdag. Jimmy ville ha revanch på "Prophesy", 8A, och jag ville göra "Den vita lejoninnan", 8A+. Mina utsikter var inte stora då jag legat vaken halva natten med halsont.

Nåväl. Då den vänstra areten inte ingår så kunde jag inte använda Jimmys finbeta som vi använder till "Prophesy" som innefattar en tåkrok. Efter en massa beta-klurande med Jimmy så fick jag till en beta som funkade någorlunda. Lyckades förvånansvärt nog flåsa mig uppför "Den vita lejoninnan" (3:e repetitionen?) som nog är ett plus hårdare än "Prophesy".

Min bättre hälft, fröken Emese Tot, drog med sig sin kamera för att experimentera med lite filmande och fick ihop sin första lilla klätterfilm.



Jimmy kom närmre än någonsin på "Prophesy" men det räckte inte hela vägen hem. Det ryktas om att han ska hem och hänga i greppbrädan hela helgen.

"Prophesy"
Jimmy "Billy" Karlsson var stark, riktigt stark... Men ibland tänker han lite för mycket

Beta-klurande på hög nivå

Jag skickade även "Primitiv", 7C, på första försöket efter att ha fått till startmovet för första gången. Femstjärnigt problem om man kan nå crimpen utan att släppa fötterna.

"Primitiv"

 Hade lite energi kvar mot slutet och klängde lite på "Goofhead", 8A, som jag gjorde förra året.

"Goofhead"

 Foto & film: Emese Tot

Tävling i hallen

 Så var det dags att arrangera en liten tävling inför säsongsöppnandet utav klätterhallen här i Norrköping. Jag och mr Jimmykarlsson la ner två dagar på att skruva ner och skruva upp boulders. Ett jäkla slit som gav utdelning i och med nöjda tävlingsdeltagare. 31 boulders i kvalet, 2 finalproblem på dam- och herrsidan och 1 superfinal på herrsidan fick vi ihop.

De sex finalisterna

Vinnarparet
 Love utlovade giftermål om de båda skulle vinna. Datum ej satt ännu.

På herrarnas sida blev det så pass jämt mellan Love och Erik att jag och Jimmy fick fixa ihop en superfinal. Eftersom vi hade druckit berusningsmedel i några timmar och såg ut som på bilderna nedan så förstår vem som helst att superfinalen blev lite utav en pärs att snickra ihop.

Efter tävling och grillning så gick vi tydligen ut på puben.

Stavsjö projekterande i annan form

Emese här.


Jag fick för mig att man faktiskt kan göra annat på de vackra stenblocken i Stavsjö än att bouldra, så jag släpade med mig en modell och en make-up-artist och började leka loss. Det här är bara början på projektet, men i alla fall ett smakprov!

Eftersom vi rejsade mot dagsljuset och fastnade i inte en men TVÅ bilköer på E4an fick Tilda sminka Christine i bilen. (Inga modeller kom till skada under denna inspelning)

Samy D, gravt missnöjd med sin roll som chaufför/fotoassistent efter en hård dag i Västervik. 

Last touch innan plåtning. 

©Fotograf Emese Tot



Det var allt för denna gång, men fortsättning följer i nästa vecka!

//Emese

Prophesy

Igår infann sig det bästa, så kallade, klättervädret i mannaminne. En vilodag var dock inplanerad på just denna dag och som den principfasta man jag är så satt jag hemma och odlade hudlager. Planen var ju att åka ut idag med min ständige vapendragare Jimmykarlsson. Självklart så ersattes det fina vädret med svettig, fuktig värme över natten men vi begav oss ut till Marstrand ändå.

Fukten till trots så gick jag "Prophesy", 8A, efter lite betakorrigeringar med Jimmy "The magician" Karlsson. Magikern himself var bra nära och blicken jag fick när vi begav oss hemåt utlovade dagsflash vid nästa besök.

"Prophesy"
Foto: Jimmy Karlsson cafeclimb.blogspot.com

Flög av sista flyttet på "Den vita lejonninan", 8A/+, också. Det var väl lite onödigt men trötthet och fukt är ingen bra kombination.

Emese kunde inte följa med den här gången heller. Hon var, precis som alla kvinnor som är något, fullt upptagen med att uppvakta Robert "Kungen" Larsson