2012-04-26

Välkommen till den glada skogen

Det ligger stor vikt i att släppa på människohjärnans kreativa flöde för att inte bli tokig. Inom klättringen så ligger det självfallet en viss kreativ underton i såväl problemlösning som att se och utveckla nya linjer. För mig är det dock inte nog. Mitt andra intresse förutom klättringen har utav outgrundlig anledning hamnat inom musikens värld trots att jag kommer ifrån ett minst ut sagt tondövt familjeträd.

Nedan följer senaste låten från mitt band, Fanzhen of Hebei, som består utav mig och herr Jacob Carlsson. Dra igång den och låt den ligga i bakgrunden medan du fortsätter surfa...


2012-04-14

7B+, det hårdaste som fanns

För en herrans massa år sedan så fastnade jag för en liten, besynnerlig gren ursprungen från klättring. Bouldering var möjligtvis inte något nytt i Sverige men den hade sannerligen fått sig en explosionsartad popularitet bland stenkramare. Min utomhuskarriär hade precis börjat och som för de flesta nybörjare så mätte jag min utveckling utifrån vilka grader jag klättrade.

På den tiden så bouldrade folk inte så värst hårt i detta avlånga lilla land... Eller dom trodde i alla fall att dom inte bouldrade så hårt. Nere i Skåne ligger det kända området Kjugekull som vartenda svensk hörde talas om och som folk vallfärdade till för att få skära upp fingrarna på sylvassa crimpers. Ett genomgående faktum i Kjugekull var att om någon, då "övermänskligt", stark individ lyckades skicka ett projekt efter hutlöst många sessioner så kunde han/hon stoltsera med att få sätta den hedervärda graden 7B+ på sin skapelse. Det var nästan som att den svenska gradskalan slutade vid 7B+ oberoende utav hur hårt det var.

Idag åkte jag ut till Lillsjön för att försöka mig på den smått bortglömda "Stormy Weather ss" uppsatt utav Norrköpingslegenden Erik Carlsson. Erik satte upp denna boulder för ungefär 8 år sedan. Jag ringde Erik för att prata om ovannämnda problem och den upptagne familjefadern berättade glatt sin historia och bakgrunden till hans skick utav den, så vitt vi båda vet, orepeterade pärlan.

"Jag jobbade på problemet flera dagar under en månads tid. Vid skicket så bar jag fullt underställ på grund utav det kalla vädret och vinden låg på rejält. Sticket var perfekt och det behövde jag för att överhuvudtaget ha en chans på dom små crimparna och slopern. När jag gjort problemet så var det utan tvekan det hårdaste jag hade skickat dittills".

Föga överraskande så satte Erik den glorifierade graden 7B+ på problemet och den har fram till detta datum inte sett någon repetition.

Problemet passade mig perfekt när jag väl hade funnit betan för alla move utom startmovet, ett långt skick, full extension, från två crimpers till en sloper. Därefter följde en pendel i dessa grepp, ett move till en pissig crimper och en dyno till kanten.

Jävlar i havet vad jag fick ta i. Mina förhoppningar om att göra en kort process med problemet grusades snabbt. När jag väl kommit igenom alla cruxmoven så var det med nöd och näppe som jag högg kanten. Förhållandena var perfekta och jag stod och tackade min lyckliga stjärna när jag stod på toppen och stirrade på mina illa tilltygade fingertoppar. "Stormy Weather ss" hade fått sin efterlängtade repetition åratal efter första bestigningen och kan förmodligen stoltsera med att vara Lillsjöns hittills hårdaste problem.

Jag ringde Erik direkt efter och berättade för honom att han förmodligen hade gjort en 7C+ tidigare än vad han trodde. Den respektingivande stoppgraden 7B+ har krackelerat för att lämna plats åt högre siffror.

(I morgon är vi ett gäng som ska göra Knutby. Stay tuned för bilder och dylikt)

2012-04-12

Photos n' shit

Påskhelgen är över och jag är fortfarande mätt. Min kära dams föräldrar, ungrare i kropp och själ, visade ännu en gång prov på hur frosseri påtvingas en finländsk arab med liten magsäck på bästa sätt. Att jag inte äter kött är absolut inget hinder för dem. "Ät tills du skäms och när du är färdig med det så ta lite till annars är du inte man nog att bära vår dotters hand". Under måltiderna så förvandlades deras ansikten till Kevin Spaceys rollkaraktär i Se7en och jag kunde se mig själv framför mig liggandes kvävd i min egen mat med texten "Gluttony" inristad i pannan. När min heder står på spel så gör jag allt för att inte missta den även fast det kostar mig sömnlösa nätter med magknip och horribla, kaosartade toalettbesök. Tilläggas måste dock att när maten är så pass god så är det svårt att inte svulla...

Så har ännu en säsong på Kyrktak påbörjats. Träspån ska tjäras och lagas och jag är ännu en gång bjuden på de spektakulära äventyr som utspelas över sommaren som tilldelas takarbetare. Klättringen får lida men under våra raster så letas det projekt. Nästa vecka har jag siktet inställt på det coolaste problemet på länge utanför Alvesta. Måste bara limma dit ett nyckelfotsteg som jag råkade trampa loss idag. Att limma fast något som lossnat känns en aning krystat men denna gång är den fanimej värt det... Mer om det när jag fått problemet gjort.

Det har varit få bilder på bloggen den senaste tiden så här kommer några för att ta igen vad som borde lagts upp tidigare.


Jag gör andra repetitionen utav "The Door", 7C+, i Falun



Paddhav utav sällan skådat slag

Fredrik "West Coast nigguh" Dahl ger fightface en ny innebörd

Raz repeterar "Danny Wall är här, 8A, strax efter FA:n. En uppenbar linje som ingen, utav outgrundlig anledning, sett tidigare

Robert Rundin klev på "Jag är fan bäst"-tåget

Daniel "Danny Wall" Andersson kramar inte bara sten

Telefonen ringde och folk ville gå på inflyttningsfest. "Jaha...", sa jag och fick finbesök


2012-04-05

This monkey goes ape direct, 8A, a.k.a Påskharen, Jultomten och Sammy Dahlman

Påsktider är här. Jag och Emese hälsar på hennes föräldrar uppe i Falun.

Under en middag med la familia så sitter jag och funderar. En frågeställning börjar ta form i min tafatta hjärna men det pinsamma i min okunskap får mig att tveka inför att ställa frågan som definitivt kommer bringa skam över mitt intellekt. Jag fattar mod, harklar mig och muttrar: "Varför firar man påsk?".

"Jo du lille Sammy", svarar Emese medan hennes föräldrar tittar på mig som om jag satt och drev gäck med dem. "Det är för att…"

Ja… Vafan var det nu igen? Jag kan inte för allt i världen erinra mig varför påsk firas. Det har något med Jesus att göra. Så långt är jag med. Men vart kommer påskkärringarna in? Och påskharen? Det är som med allas vår egen julbock Tomten som oblygt gör entré på julafton. Vad har alla dessa fantasifoster gemensamt med Jesus förutom att de alla är just fantasifoster? Det måste finnas någon slags koppling mellan dom allihopa då de utav någon outgrundlig anledning valts att symboliseras på vartenda högtid då Jesus hittade på något extra minnesvärt… 

Just fasen. Han dog ju runt påsk. Sen återuppstod han i samma veva.

Eh… Vart var jag. Jo.

Falun. Här finns det boulders. En aning kluriga att hitta har det visat sig. Mitt mål med min semester från semestern har varit att prova "This monkey goes ape", 8A+, någonstans här i krokarna.

Efter en hel del åkande på småvägar och kringrännande i skogen (fel skog) så hittade jag och Emese blocket där linjen går. En stor, fet näsa sticker ut från ett övrigt intetsägande block och jag insåg direkt att det skulle bli fruktansvärt mysigt att kramas med stenen (finns det något ord för sexuell dragning till sten? Stenofili?).

En perfekt compressionlinje vars start gjorde mig mer än förbryllad. Jag förstod inte riktigt hur det skulle gå till och hade glömt bort precis allt från Beta-filmen på nätet. De som klättrat med mig vet att jag har relativt dåligt tålamod då det kommer till beta-letande. Efter någon minuts svordomar så satte jag mig rakt under areten istället, grabbade tag i en sloper på aretkanten och en crimper i överhänget och drog för Knug (jag är ju trots allt i Falun, hemvist åt gruvan där Kungen skrivit sin ämbetesroll med den charmiga stavningen "Knugen") och fosterland.

Slapp slapp slapp. Om man gillar compression så är detta sannerligen en drömlinje. Jag hade så pass roligt att jag floppade av slutmovet och fick göra hela problemet igen…

Den linje jag klättrade är inget annat än en lite enklare direktvariant utav "This monkey goes ape" och får väl heta något så simpelt som "This monkey goes ape direct", 8A. Problemet är en sittstart men jag kan tänka mig att om man är en centimeter kortare än mig så lär dubbelpadda behövas. Jag hade axlarna så pass högt upp i starten att det kändes som att blodflödet upp till hjärnan stryptes åt innan jag kunde lyfta mig upp och lägga på en häl.

Fy fasen. Ett problem där ett utav kruxflytten är att lätta från backen. Jag känner nästan att jag borde be om ursäkt. Min bortförklaring är väl att jag var tvungen att göra någon slags version av problemet då linjen var så förbannat fin. Det ligger trots allt fem timmar från Norrköping och jag hade inte tid att leta upp internet och kolla hur originalet gick.

(Film nedanför på hur originalet går).




Idag firade jag den kommande påskhelgen med att tvätta Emeses bil och göra "The Door", 7C+, innan lunch. Jag förstår mig inte riktigt på det här behovet av att åka ut och klättra så fort man får tid.

Jag blöder mitt i handen… Det är inte stigmata. Bara en flapper… Eller? Jag går fortfarande runt med förhoppningar om att Sammy Dahlman en vacker dag ska bli en symbol för någon utav Jesus viktigare livshändelser. Dagen då han drog en kanin ur hatten för första gången borde uppmärksammas så att jag kan bli en i gänget. Påskharen, Jultomten och Sammy Dahlman.

2012-04-02

Den låga David, jätten Goliat och kung-fu-hjälten herr Dahlman

(Du som enbart vill läsa om dagens stora bedrift vid Fallataket kan hoppa över till Måndag)

Att sitta mörbultad och mentalt fördärvad i sin soffa med Playstation-dosan i handen är fantastiskt om man på något sätt känner att man är värd det. Att vara värd något är självfallet upp till individen som det berör. En svulstig herre med flottigt, sourcreme-and-onion-doftande hår kan förmodligen känna att han är värd en kväll framför tv:n bara genom att ta sig från sängen till soffan. En vältränad maratonlöpare med Voltaren-doftande hudavlagringar skulle nog däremot ta sig en längre sträcka (och kanske kräkas lite på vägen) innan han/hon bestämde sig för att sätta sig ned och skjuta zombies framför dumburken. Hur är det då i Sammy Dahlmans fall? Om sanningen ska fram så kretsar mina tankegångar förmodligen i samma banor som den svulstiga herrens...

Idag känner jag dock att jag är värd det. På riktigt.

Torsdag


Mitt förra blogginlägg kretsade kring denna dag och berör min FA utav Piff, Puff och Lappugglan, 8A så det behöver jag inte gå in närmre på.

Fredag


Jag och min kära sambo tillbringade dagen i Stavsjö. Under diverse projekterande så började små isklumpar från himlen att misshandla våra hjässor. Min hjässa som är lika len som Klas Leiflands hårlösa kvinnoben tog stryk till den punkt då jag gav upp och begav mig tillbaka till bilen för avfärd hemåt. Direkt då bilen äntrades så gled solen fram bakom ett moln och log hånfullt ovanför en klarblå himmel. Vilket jävla beteende.

Lördag


Linköpings klätterklubb ställde till med tävling med start på söndag. Efter att jag vaknat upp och stirrat mållöst ut genom fönstret bara för att se en snöklädd bakgård så bestämmde jag mig bittert för att åka dit och hjälpa till med byggandet. Problem skruvades och jag blev trött. Längtade en smula efter att få prova problem dagen därpå under tävlingen.

På kvällen började telefonen ringa febrilt när jag precis somnat till i soffan. Vardan detta nu då? Folk och fä sa att det var inflyttningsfest... Hemma hos mig. Ännu en trevlig överraskning ihopkokad utav sambo Emese. Skägget trimmades, näshår rycktes och finskjortan åkte på. När diverse vänner började anlända så korkade jag upp min enda öl och försökte suga på den så länge som möjligt. Efter en halvtimme så ljög jag ihop att jag var inne på min femte öl trots att det fortfarande var min första. Ett eminent knep att ta till sig för att undvika hetsning angående överflödig alkoholförtäring.

Allt har ett slut och det hade tydligen min avslagna "Leffe Brün" också. Fin-whiskeyn åkte fram. En 16 år lagrad "Lagavulin, Destillers Edition". Jag och strongman/Farsan Erik Carlsson sög i oss varsitt glas och kom snabbt överens om att vi precis upplevt en smaksensation som förmodligen kunde jämföras med att bli våldtagen i munnen utav Gud.

Jag gick på min flaska Talisker och surplade glas efter glas. En snål smålänning sa en gång till mig att när whiskeyn inte längre smakar något så är det synd och skam för plånboken att fortsätta dricka (med närmare eftertanke så var det jag själv som sa det). Jag la ifrån mig flaskan och avnjöt resten utav kvällen med att diskutera allt mellan himmel och jord med våra gäster. Filosofiska frågor framtagna utav Sveriges bäste vän, alkoholen, fyller lägenheten.

Söndag


Det vankas tävling i Linköping. Jag var, trots mitt heroiska försök att inte bli det, bakfull och seg. Emese, jag och Anna Hessel Hassel bilade ner till grannstaden. Anna däckade ihop medvetslös i baksätet.

Trots att hjärtat spelade en hätsk rytm som på en bongotrumma så vann jag tävlingen. Problemen jag hade byggt dagen innan var hårdare än jag trott och jag fick ta i på riktigt. Fingrarna värkte och armhålorna luktade spannmål, vatten och jäst.

Emese höll sig vid liv och Anna Hessel Hassel låg medvetslös på bouldermattan.

Jag funderade på att ringa Jimmykarlsson och säga att jag skulle komma över på kvällen för att därefter strunta i att komma över... Mitt ypperligt dåliga sätt att driva gäck med någon på 1 April.

Måndag


Jimmykarlsson ringde och väckte mig och min dam. Det vankades bouldering.

Jag kunde knappt röra mig men snappade upp på förslaget om att åka ut när jag gick till köket och strumporna fastnade i utspilld öl.

Fallataket blev vår destination. Jag, Jimmy och Girlyfingers Jaksch förde en livlig diskussion i bilen om något som jag redan glömt bort.

Väl framme på parkeringen så påbörjades den tio minuter, overkligt långa anmarschen. David som stukat foten för ett tag sedan bringade fram skratt när han hukandes haltade fram en bit bakom oss i skogen. Jimmykarlsson skrek som en vettskrämd parisare och sa att Quasimodo hade kommit för att hämta oss.

Jag ville prova "David o Goliat, 8A, trots mitt vrak till kropp. Om det inte gick vägen så hade jag alltid min bok med mig som jag självklart hade lämnat i bilen. Uppvärmningen hoppades över. Jag kände mig redan trasig så det kunde väl kvitta. Problemet kändes tungt även fast friktionen var den bästa på länge. Efter att Jimmy uppfunnit en strålande fotbeta så gick jag dock problemet utan större svårigheter tack vare en vinters träning på en 45° vägg.

För dom som inte vet så finns det en lägre start till "David o Goliat" som väger in på 8A+. Eftersom den vanliga starten gick relativt enkelt så bestämde jag mig för att fresta mina sargade "guns" på den också. Efter lite strul med kalla fingrar och en ovanligt huttrande Sammy Dahlman så skickade jag även den. Den överdrivna mängden koffein i mina ådror fick bestigningen att se ut som ett skämt. Upp kom jag i alla fall.

"Imorgon blir det vilodag", tänkte jag och brände av "Unzvermässigkeit", 7C (som även David "Halte Per" Jaksch lyckades göra) på första försöket och "Coronant", 7C+. Den sistnämnda innehåller ovanligt vassa grepp och den obefintliga huden på mina fingertoppar fick köttet under att värka.

Jimmy var otroligt nära på "David o Goliat Low". Fram till sista dyno-movet så såg det ut som att han klättrade på en 6A. Lappugglans blick spökade ännu en gång och han missade slut-juggen. I mina ögon var hans självsäkra klättring en större bedrift än min rangliga bestigning.

Quasimodo tjatade om sin förbannade klocka på vägen tillbaka till bilen.

Nu sitter jag här efter ett välförtjänt bad och ska spela tv-spel. Dagens bedrift gör mig förundrad. Det känns onekligen som att jag befunnit mig i en halvtaskig Honkong-film hela dagen. En sådan film där den högt sparkande kung-fu-hjälten får storstryk till förbannelse men som på dödens rand ställer sig upp med nyvunna überkrafter och levererar ett regn utav knogmackor tills hundratalet fiender ligger på marken. Undrar vad för slags energi det är som kommer fram när man trodde att det inte fanns någon kvar...

Min whiskeypartner Erik Carlsson på David o Goliat, 8A (gammal bild tagen från cafeclimb.blogspot.com)