När saker och ting inte går som man mentalt förberett sig på så måste all den upplagrade energin i kroppen ta vägen någonstans. Vid oväntat misslyckande på grund utav slarv eller "otur" så reagerar varje individ utefter sin egen personlighet.
Vissa står och stirrar med tomma blickar ut i evigheten, andra skrattar lättsamt och viftar bort besvikelsen såsom vore det ingenting.
Många utav oss förbereder sig mentalt genom att ladda upp energi i oerhörda mängder. Vi visualiserar oss själva på toppen inför varje seriöst press. När det inte går såsom hjärnan och hjärtat enträget planerat så måste besvikelsen och den oerhörda mängden lagrad energi få utlopp på något annat sätt. Det är då många utav oss släpper ut fruktansvärda avgrundsvrål, oftast i form utav slentrianmässiga, men även oplanerade och impulsiva, svordomar.
Både de manliga och kvinnliga könsorganen utropas. Vissa åkallar satan och andra hojtar efter prostituerade. Djävulens avföring (med "finare" ord) är också populär.
Alla de svordomar som folk häver ur sig kan även komma i par. Beroende på hur mycket lagrad energi som måste ut så kombineras de mest fantasifulla orden.
Med en positiv inställning så kommer man långt. Klättring är trots allt mer mentalt än vad man någonsin kunde drömma om när man skulle ta sig uppför en vägg för allra första gången. Vissa har en tendens att klanka ner på sin egen person vid misslyckanden. Vare sig det utropas av personen mot sig själv ("Jag är så jävla dålig/dum i huvet") eller utav personen fast i tredje person ("Du är så jävla sämst"), så är detta något utav det värsta man kan göra inom den mentala aspekten. Negativa ord och tankar skall undvikas så gott det går.
Och med detta sagt så vill jag dra en anekdot från en klättertävling i Stockholm. En nätt, söt och yngre dam i klätterlokalen inledde en konversation med två herrar i min umgängeskrets. Damen visade då inte på något som helst avvikande beteende. Tills hon började klättra.
Det var inte klättrandet i sig som är det förvånansvärda i berättelsen. Plötsligt och oväntat föll den lilla damen och väl på marken så avlägsnade hon sig en aldrig förr hörd kombination utav det som jag skrev om tidigare.
"Jag är den sämsta horan!".
Hur man blir den sämsta horan vet jag inte. Jag vet inte innebörden utav det överhuvudtaget. Att den söta, nätta, unga damen skrek sådant om sig själv är tråkigt.
Så var inte för hårda mot er själva. Vi gör alla så gott vi kan. Ibland går det bra och ibland mindre bra. Det är trots allt tjusningen med det vi håller på med. Konstant framgång är inte givande i slutändan.
Ingen ska behöva känna att han/hon är "Den sämsta horan".
Knutstorp en söndag
Helgen innan söndagen bjöd inte på mycket sömn. En weekend i Stockholm med balett, stadsvandring, museum-besök och La Sportiva Legends Only bäddade för en slö och lättsam dag i Knutby på söndagen.
Denna söndag bjöd dock på något utav årets bästa klätterväder. Sticket var fantastiskt och utnyttjades till fullo utav vårt lilla muntra gäng. Istället för slöklättring så skickade vi en drös med personliga höstprojekt.
"Bury me standing", Inglorious basterds", "Bring your warthumb", Danny Wall är här" och "Perk sa kärr ss", är några utav problemen som hamnade i vårt gängs samlade lilla "ascent-bag".
 |
| "Bring your Warthumb" |
 |
| "Perk sa kärr ss" |
 |
| Jimmy är en sådan där herre som blir mysigt exalterad när han ger beta på ett problem. |
 |
| Anna mantlar sig envist vidare. |
 |
| "Bury me standing" |
