Jimmykarlssons nya blick - Gypsy Heart

Något i hans blick skvallrade om att mannen ifråga genomgått någon slags upplysning. Jimmykarlsson, nyligen hemkommen från Sydafrika, flinade som om han visste något som inte jag visste. Hans fruktansvärt svullna underarmar skrämde mig. De abnorma köttstyckena till armar och den nyvunna blicken till trots så var det överväldigande gemytligt att få klättra med min käre vän. Det var trots allt tre månader sen sist.

Vi hade scoutat ut klippan för längesedan och dömt ut den som grepplös, värdelös. Konstigt nog så fick vi aldrig för oss att undersöka baksidan utav stenansamlingen. Idag så gjorde vi det efter ett tips från dagispappan Flashman. Och vad uppenbarade sig där om inte "Gypsy Heart"?

Övertaggade och exalterade över att återigen få klura beta tillsammans så skred vi till verket. Efter att ha sett en beta-film på problemet så insåg vi att en egen beta erfordrades på de flesta flytten.

Det var olidligt varmt som sig bör i augusti och urtoppningen bet ifrån. Det halkades runt på snorvarma slopers. Både jag och Jimmy kände oss en smula nervösa innan vi kom på den, så här i efterhand, simpla betan. Ibland snöar man in sig på riktigt ogenomtänkta lösningar men då gäller det bara att släppa taget och börja om från början.

Problemet kan delas upp i två delar. Vi började med urtoppningen och gick därefter på sittstarten upp till kanten. En hälkrok, ett knälås och en tåkrok hittades relativt fort. Värmen blev värre och jag bad gudarna om ett snabbt skick. Mina böner tycktes hörsammas och jag skickade problemet på första länkförsöket.

Jag började förstå vad Jimmykarlssons nya blick antydde. För första gången under vår långa vänskap så satte han sig ner och vilade ordentligt mellan pressen. Sista flyttet till kanten gäckade men det tycktes inte bekomma honom det minsta. Jag kände något som kan liknas vid stolthet och glädje.
"Men för fan Jimmykarlsson. Skit i om greppen känns hala innan du drar till kanten. Bara gör det".
"Ja. Det ska jag nog göra...".
Och så gjorde han det. Det blev ett välkommet team-ascent och dagen var gjord.

"Gypsy Heart", stabil 7C (8A+), är ett riktigt höjdarproblem men borde göras under kalla förhållanden. Att fippla runt som en desperat, infantilt spastisk dåre på granitslopers är inte så njutbart som man kan tro.

Den rättfärdigade, relevanta och uppenbara sittstarten.

Att leta beta. Knälåset gav utdelning.

Movet innan urtoppningen, en 7A mantling som hör hemma i fontan...

Jag och Billybobkarlsson satte även upp en möjlig nytur på den långa väggen. Jimmykarlsson slog möjligtvis tidsmässigt rekord i mantling då han låg med magen över kanten i ungefärliga fem minuter innan han kom upp.
"JAG KOMMER VARKEN UPP ELLER NER!".
Jag skrattade lite för mig själv, slutade spotta, drog fram kameran och började fotografera hans desperata sälande. Han kom upp till slut och visade glatt upp sina leriga armar. Det hade inte gjorts så noggrann rensning på toppen.

FA månne? Urtoppningen var orensad.

Om någon vill ha bilden på en sälande Jimmykarlsson i större format för att hänga på väggen så maila mig. Om du har tur så kan jag fixa en signerad bild.