"... and thus we took the gaytrain straight into the sunset"

Så var det dags för årets första utomhuspremiär. Med mina två trogna vapendragare David Jaxxx och Jimmykarlsson så lämnade jag motvilligt tryggheten och värmen som min insuttna soffa avger för att kliva ut i kylan. En kyla som kom att både fördärva och försköna dagen.

Fördärvelsen kom i och med första valet utav boulderproblem. Vi hade ögonen inställda på Erik Carlssons "Erik Carlsson kan också vara bäst", 8A. Jag vore naiv om jag inte erkänner så här i efterhand att vi måste varit helt dumma i huvudet när vi trodde att det skulle gå väl. En två-movare, hård som attan på små grepp och inget runtomkring att värma upp på... Vi försökte i alla fall. I köld och under smärta så lät vi dock skratten hagla titt som tätt och när vi insåg att värmen aldrig skulle påbörja sin vandring genom våra kroppar i det skugga köldhålet så körde vi därifrån.

David Jaxxx på Sammy Dahlmans "... and thus we took the gaytrain straight into the sunset", 7C

Någon tipsade oss någon gång om ett block i närheten där ett sittstart-projekt skulle finnas. Vi begav oss dit i hopp om större grepp. Sittstarten visade sig innehålla en micro-crimper men den slet David Jaxxx bort med sina ovanligt små och feminina pianofingrar. Kvar blev ett litet sidotagshål som både Jimmy och David crimpade. Själv drog jag fram mina manliga monsterlabbar och pinchade åbäket.

David Jaxxx stirrade hänfört och gömde skamset sina pinsamt små händer i fickorna.

Första flyttet, det definitiva cruxflyttet, visade sig vara bra mycket svårare än vi först trodde. Jimmykarlsson kom som vanligt på betan och jag hade turen att skicka åbäket innan alla blev för trötta. Med FA utav "... and thus we took the gaytrain straight into the sunset", 7C, så sitter jag här i värmen och tänker tillbaka på historien bakom namnet med ett leende på mina läppar.

Tack Jimmy och David för att ni visade mig en helt ny värld.