Vintertider, del 3 - En magisk skogs förfall

Min visit i Sverige blev kort. Med en jetlag påklistrad i ansiktet som fick mig att se ut som en erfaren narkoman så tycktes folk sky mig likt flensost. Endast nära vänner tycktes acceptera det stadium jag befann mig i. Trasig och förvirrad var det så dags att åka ner till Fontainebleau med min gode vän David "finskapinnarfingrar" Jaksch.

Doften vid fiskståndet får David "vandrandepinnefingrar" Jaksch att tänka på sina kvinnliga erövringar .

Fontainebleau. Den magiska skogen där klättrare världen över upplever äventyr som återges i form utav anekdoter som mestadels påminner om osannolika sagor. Folk som aldrig varit där avfärdar oftast dessa anekdoter som överdrivet pladder, struntprat, gallimatias och ser ner på berättaren som tycks fara med osanning. Så bra kan ett boulderområde inte vara…

Och visst har de rätt. I alla fall om man ser till dagens läge och "den magiska skogens" årliga förfall. Fontan är numer bara en skugga utav sina glansdagar; ett sönderpolerat sunkhål från helvetet. Ni läsare kanske tycker att mina ordval är aningen överdrivna. För någon som besökt Fontan i många är så är dessa ord enbart en ofrånkomlig sanning som knappast går att blunda inför. När det kommer till "den magiska skogen" så är magin snart helt borta. Bortnött utav tusentals besökare som varje år vill uppleva en del utav de ryktbara äventyr som utlovas.

Jag är fullt medveten om att nämnandet utav ett av de största områdena, Bas Cuvier, kan ses som en orättvisa. Området ligger ju trots allt precis längs med en större väg. I och med detta faktum så är det ju inte enbart klättrare som förstör skogen. David "plockepinnfingrar" Jaksch gjorde det ödesdigra misstaget att vända om från parkeringen och springa in i skogen för att titta på ett problem när kvällens mörker börjat lägra sig över blocken. Inte oväntat kom han farande tillbaka mot bilen med ren och skär skräck skrivet över hela ansiktet bara några sekunder senare. Bakom varje block så hade äldre män stigit fram och klätt av stackaren med blicken. Deras hunger efter stjärt till salu blev för mycket för David. Bas Cuvier, ett tillhåll för glada klättrare över dagen och miserabla torskar, pundare och prostituerade på nätterna. Att kliva på använda kondomer i Bas Cuvier är en återkommande företeelse.

I Bas Cuvier leker barn... Men det blir bannemig inga barn gjorda. hö hö hö...

Det är inte bara enbart skogen och dess stigar som ser helt fördärvade ut i många utav de större områdena. De mest klassiska boulderproblemen som tycks finnas runt varje hörn förlorar även dom sin charm med tidens gång. Den extrema mängden användning utav "döden i en tygboll" vid namn poff (kåda som slås på blocken för att göra steg och grepp "klibbiga") har tillsammans med obegripliga mängder trafik förstört friktionen för all framtid. Att halka av fotsteg anses oftast vara bristfällig teknik hos klättraren som råkar ut för det. I Fontan hjälper det knappt vad man gör längre. Många fotsteg på finare problem är halare än blött glas.

Fred Nicole stod på parkeringen vid Isatis och delade ut plastpåsar så att folk kunde plocka upp och kasta skräp. Det är fantastiskt att se eldsjälar som denne man och deras medvetenhet om att förändringar måste ske. Det är tråkigt om nästkommande generationer klättrare bara får uppleva det rövhål som Fontans skogar och block håller på att bli. Nackdelen med att ha någon som Fred Nicole till att dela ut påsar är väl att folk och fä verkade mer taggade på att spara påsarna istället för att slänga skräp i dom. En plastpåse rörd utav en legend.

Vad man kan göra i Fontainebleau istället för att klättra?

Fontan är allmänt känt för sitt miserabla väder. Långa och många gråa dagar blandat med fukt och regn är vad man kan vänta sig. Självfallet finns det undantag. Jag har varit där veckor i streck med fantastiskt väder. Det händer dock sällan. Så med dåligt väder och numera överjävliga förhållanden bland skog och block så tänkte jag skriva om de saker som gjorde min senaste resa dit värt besväret.

Att hyra stuga genom gitê de france är guld värt. Möjligheten att sitta och avnjuta extrema mängder billiga ostar och viner i lugnan ro i något som liknar ett hus är mer än fantastiskt. Att sitta där onykter med ett brett leende och vinläppar som får en att likna Jokern i Batman är lika gött som det förmodligen ser ut.

Leffe Royal with cheese.

Bakelser, baguette, croissanter, pain aux chocolat. Se till att hyra en stuga i närheten av ett bageri. Bästa sättet att vakna på är att strosa ut och köpa nybakat bröd i alla dess former. Strunta i om tanten bakom disken ser besvärad ut vartenda morgon då du snubblar in likt den sönderslitna klätterlodisen du är. Hon har inget med saken att göra. Det är din frukost och därmed ditt välmående det handlar om.

Fransk frukost frambringar ett leende på allas läppar.

Undvik städer som Fontainebleau och Nemour. Sky dem som om vore de den där besvärade tanten från bageriet väntandes på dig i sänghalmen iklädd enbart bagarskynke (åh fy fan…). Där finns absolut inget att hämta förutom irritation över egocentriska fransmän som ser snett på dig för dina knaggliga uttal när du snällt försöker med "bånnschor", "sivoplä", "je ne pal pa franse". Håll dig då istället till mysiga byar med kvalitativa små butiker såsom Milly La Foret. Att låta sig hänföras över de mindre byarnas äldre utseende är en upplevelse i sig. Lägg märke till de gamla kyrkorna som oftast finns i dessa byar.

Om man ändå vill åka in till staden Fontainebleau så borde man sannerligen passa på att besöka Napoleons penisförlängare. Ett gigantiskt slott som erövraren påbörjade för att kompensera för sina dvärglika proportioner. Nöj dig inte bara med att spatsera runt i trädgården bara för att det är gratis. Betala ynka 11 Euro för att få tillträde till slottets många rum. "This shit is cool as balls!", utbröt min amerikanska vän Garrett så fort vi kom in i första rummet. Jag kan inte göra annat än att hålla med honom. Den avföringen är kylig som testiklar.

I de kyliga testiklarnas sal

"Roligar än så här blir det inte!", skrek David exalterat

Köp en billig baguette i Paris. Utomjordiskt goda. Ungefär som att köpa falafelrulle i Malmö fast man skiter inte ner sig efteråt.

Ta hyrbilen in till Paris centrum och upplev sann, fransk köra-bil-konst och få därmed bevis på att fransmän förmodligen köper sina körkort på den danska leksaksaffären Faetter BR. Bilförarna kör hänsynslöst och mopedisterna tycks mig självmordsbenägna. Om du är riktigt sugen på trafikkaos så leta upp Triumfbågen. Runt triumfbågen cirkulerar en rondell med sju omarkerade filer. Försök att ta dig in till filen längst in i rondellen utan att någon tutar på dig. Jag var riktigt nära tills bilen stannade mitt i skiten. Hyr inte en bil som man måste trycka hårt på bromsen för att starta.

Triumfbågen

Om du kör in till Paris så ta det lugnt med hastigheten på bilen annars kanske du får hem fyra fortkörningsboter. Fartkameror sitter uppe lite varstans och Sverige har något slags avtal med Frankrike så kronofogden kommer tydligen och knackar på om man inte betalar. Böterna som skickas hem är på franska så det är svårt att avgöra om man kört för fort eller bara cruisat runt i alldeles för många bussfiler.

Paris alla turistmål är en självklarhet. Om du inte gillar att köra bil i storstäder så ta tåget från Nemour. På med upptäckarhatten och vandra runt lite varstans i staden. Väldigt trevligt.

Att lyckas få en bild på Davis fagra leende är en konst i sig. Jag lyckades i Notre Dame och kyrkbesöket blev oförglömligt

Fransmän röker väldigt mycket

Living in Klas Leiflands paradise. Makarong-fanatikern Klas hade fått en psykos.

Det var bättre förr…

Klättringen i Fontan genomgår en ständig förändring tack vare den enorma påfrestningen av klätterfanatiker som väller över blocken likt horderna av orcher som attackerade den där muren i den där "Sagan om ringen"-filmen. Att det var bättre förr är det inget snack om. Saken är väl som sådan att om man inte var där för tretton år sedan och inte har något att jämföra med så ter sig nog Fontan fortfarande som en magisk skog för många.

En tanke som slog mig denna gång var att 99% av de klättrare jag stötte på var icke-fransmän. De "bleausarder" (überstarka franska gubbar i långkalsonger med en liten matta istället för crashpad) som man förr stötte på titt som tätt sken med sin frånvaro. Jag antar att de som varit med ännu längre insåg Fontans kommande apokalyps redan när jag kom dit första gången. Då förstod jag inte deras vresiga humör gentemot stojiga och stimmiga klättrare. Nu däremot…

Fontan DÅ och NU