Vintertider, del 2

"Hur är det möjligt?", undrade jag.
Emeses textmeddelande på mobilen sa något i stil med: "Ditt flyg går från Newark...".
Jag stod på ett transittåg mellan terminaler på JFK airport och undrade varför SAS inte fanns med på listan över flygbolag.
"Hur kan man missta vilken flygplats flyget går ifrån?", tänkte jag smått panikartat. "Det händer ju för fan bara i riktigt dåliga Hollywood-producerade skitfilmer. Jag vill inte vara med i en skitfilm".

JFK ligger österut i Brooklyn, Newark ligger väster om New York i New Jersey.

Med snabba kliv flög jag in i närmsta taxibil och försökte flämtande få den indiske herrn att förstå att jag ville till Newark så fort det bara gick. När han insåg att jag var på fel flygplats så sa han uppmuntrande: "Det händer oftare än folk tror". Det struntade jag fullständigt i. Folk som råkar ut för sådana här incidenter är ju disträa och innehar förmodligen en relativt låg intelligenskvot. Att jag nu bevisligen tillhörde just den skaran gjorde mig moloken.

Indiern tog betalt med ett överpris utan dess like. Han utnyttjade situationen och tog tillfället i akt att ekonomiskt våldta min plånbok. Min plånbok har inte återhämtat sig fram till denna dag och skälver fortfarande när jag rör vid den.

Taxichauffören våldtog min plånbok och verkade inte det minsta ångerfull

Jag hann med planet och såg inte fram emot ännu en dödsresa i en metallåda bland molnen. En viss herr Schaal berättade om sina flygplansritualer som innebar att han varje gång innan påstigning kysser sin handflata och klappar planet lätt på utsidan för god turs skull. Jag avfärdade det som vidskepligheter men ångrade mig när vi väl var i luften och satt därefter och klandrade mig själv för den oundvikliga flygkraschen som jag trodde komma skulle. 8 timmars ren och skär dödsångest. Jag tittade beundransvärt på flygvärdinnorna när dom svassade förbi och föreställde mig ett helt års arbete i deras sitts. Ett års dödsångest i i princip varje dag. Undrar vad för sorts person jag hade varit i slutet utav året. Ett nervvrak utan dess like.

Jobbet där man tvingas leka med Döden. Som uppställda på rad inför arkebusering.

På flyget från NY till CA så spydde en tant ner sig framför mig och låtsades som att inget hade hänt. Den här gången spydde en liten tjej ner sig själv och sin pappa precis framför mig. Jag började på allvar fundera kring om min flygrädsla smittade av sig. Fanns det en möjlighet att min annars så ljust skinande aura nu blivit vibrerande grön och gjorde människor kring mig spyfärdiga? Förmodligen.

Planet kraschade aldrig och jag landade i Sverige överlycklig utav tanken på att jag inte behövde arbeta som flygvärd.

Västervik

Jimmykarlsson mötte upp mig på tågstationen i Norrköping. Vi kramades så som bara män kramas. En kram fylld med kärlek men med tillräckligt mycket avståndstagande för att vardera manlighet inte ska få sig en törn. Det var obehagligt trevligt att se honom igen.

En manlig kram vid Norrköpings tågstation

Vädret var mer än fantastiskt. På en klarblå himmel sken solen och likt en medioker ståupp-komiker fick den folket i Norrköping att le. Snön låg fortfarande kvar på marken. Det var dags att åka ut och klättra.

Jimmykarlsson fick ansvaret att bestämma destination och boulderproblem. Det slutade med att vi hamnade i Västervik på ett problem vid namn "Go all day ss". Lowball till trots så är det alltid kul att se något nytt hemma i Sverige.

Min hjärna var smått dysfunktionell  p.g.a jetlagen och min 26 timmar långa brist på sömn och ordentlig mat. Mycket utav det Jimmykarlsson sa gick in genom ena örat och fastnade i min hjärnas arbetsminne och dess för tillfället icke fungerande fonetiska loop utan att processas. Jag uppfattade oftast det som hände runtomkring mig som dröm.

Leta beta och skicka. En enorm förenkling utav boulderingens ädla konst. Jimmykarlsson kom snabbt upp för problemet medan jag kämpade med att lugna ner mitt skenande hjärta. Fest i mitt hjärta och du är bjuden. Untz untz untz. Två move och jag började flåsa som en löphäst. Sova...

Jag fick problemet gjort ganska direkt efter Jimmykarlsson. Som vanligt hade vi annorlunda beta. Det var skönt att vara hemma.

Kvällen började vankas och med den kom en overklig fukt som la sig över blocken. Vi fick inget annat gjort.

Två vädermässigt sunkiga veckor i Fontan vankades...