This'smerica - Venus and Diesel

Alla satt tysta, lugna och fina när mörkret la sig över salongen. Projektorn lös över den stora vita duken och allt tycktes mig vara frid och fröjd.

Det började i mindre skala. Jag trodde att herrn bakom oss led utav någon lätt form utav muntlig tics; att han stötte ut skratt och obsceniteter mot sin egen vilja. Ju längre tiden fortskred desto mer eskalerade det hela...

"FUCK YEAH! OH YEEAAAH!!! AWESOME! BEAUTIFUL!!! CHOKE ON THAT MOTHERFUCKER oooooohhhhh YEEEEEEHAAAAA!!!".

Det visade sig att herrn inte alls led utav några tics. En psykolog hade utan tvekan dömt ut mannen som fullskalig sociopat, helt oförmögen att kunna känna empati för sina medmänniskor.

Hans beteende spred sig som en löpeld. Varje amerikansk man i salongen med en IQ under 20 (svår mental retardation) började antingen skrika som en vettvilling eller applådera maniskt vartenda gång en pistol avlossades på den vita duken.

Hur många amerikanare med en IQ under 20 går på bio? För många.

Undvik biosalonger med inriktning på mainstream-filmer i Amerika.

Teknologin har ännu ej nått tillräckligt hög nivå för att man inte ska känna sig vindögd på 3D bio.

The Gunks

Ännu en gång så log mannen i mustasch när han tog mina surt förvärvade pengar. Jag var nonchalant när jag i all min villrådighet odlade en egen mustig, mexikansk mustasch i tron om att pengar och makt automatiskt skulle falla i mitt knä. Det är mig nu uppenbart att mannen i mustasch inte har makten att ta mina pengar på grund utav hans ansiktsbehåring. Mina dollar ligger nu i hans ficka för att han äger vartenda stenblock och träd i klätterområdet vid namn "The Gunks".

Anledningen till att områdena här i Nordamerika inte är överdrivet många tycks vara avsaknaden utav allemansrätten. Markägare ser helt enkelt ingen anledning till att släppa in löst drivande folk på sina markägor samtidigt som de har rätten på sin sida att avhysa vartenda stenkåt klätterlodis som hajkar runt suktandes efter stenblock.

Jag borde alltså inte klaga. Här där skogen inte är till för alla så ska man vara glad om skogen får beträdas även om det kostar pengar.

Förra gången vi smekte granit i The Gunks så provade jag ett högkvalitativt problem vid namn "Venus in Scorpio", 8A. Ett problem som ligger långt bort från parkeringen vilket innebar att den provades sent på dagen då fingrarna saknade hud, musklerna saknade kraft och magen saknade föda. Detta resulterade uppenbarligen inte i något send trots att linjen uppbådade oerhörd exaltering.

Garrett laddar upp inför sista movet på Venus in Scorpio, en enkel men nervpirrande dyno

Denna återkomstens dag stank av min revanschsugna kroppsodör. Luftfuktigheten låg som vanligt på topp. "Inget att oroa sig över", tänkte jag, "så länge jag följer de regler som råder under dessa förhållanden".

Uppvärmningen skedde på en Gunks-klassiker vid namn Boxcar Arete, 7B+. Smack, smack. Varm.

Jeremy behövde värma upp mer och Duracell-kaninen inom mig höll på att stressa sönder mitt hjärta. Att vara taggad är en positiv sak så länge det inte når en alldeles för hög nivå. En nivå där hjärtslagen hörs inom en fem meters radie, fingrarna dryper av svett och kroppen skakar likt en heroinist på avvänjning är inget att eftersträva.

Alla var varma och glada och jag skyndade gänget upp till "Venus in Scorpio". Testade rörelserna och allt kändes så mycket enklare än förra gången förutom näst sista movet/redpoint-cruxet. Anledningen var solen som låg på aretkanten och dess värdelösa sloper. Väntan på förbipasserande moln var olidlig.

Jag var hyperaktiv.

Molnen kom inom bara några minuter. YIHA! Jag gick på press, nervös som faen. Jag visste att mina fingertoppar inte skulle klara många press. Det var alldeles för fuktigt ute.

Smack smack upp til redpointcruxet vilket involverar både kroppsspänning, precision, teknik och styrka. Mycket att tänka på helt enkelt. Jag skickade efter näst sista greppet, fångade det, gled av med foten och hamnade på marken.

Att vara så nära på första länkförsöket gör nästa försök så mycket svårare. Man äntrar nervositetens land, ett land där misstag och spyor regerar.

Jag överkom dock min nervositet och skickade problemet på andra länkförsöket. Tursamt för mig då detta var det sista jag skulle komma att klättra denna dag på grund utav hudbrist på fingertopparna.

Venus in Scorpio kan stoltsera med en utav världens trevligaste slut-juggar

Jag hann alltså värma upp och göra två länkförsök på ett problem, sen var huden borta. Börjar fundera på om min kropp saknar några essentiella vitaminer för hudregeneration.

The Ice Pond

Under lördagen fick jag äran att besöka ett område som många förmodligen inte hört talas om. Anledningen till detta tordes vara avsaknaden utav hårdare problem. Vill man åka ut till ett område med halvhårda boulders som klättras på halvhöga block med eminent stenkvalitet så är The Ice Pond väl värt ett besök.

Denna lördag var första dagen sen jag kom hit då väderförhållandena gynnade klättrare. Jag hade redan i förväg fått de problem som jag borde göra upprabblade för mig utav Garrett som sken med sin frånvaro. Jeremy firade sin födelsedag i skogen genom att guida runt oss smått slitna själar. Det verkade som att alla i gänget sovit en smula för lite eller inte alls.

Dan Spellman, två timmars sömn. Innehavare utav två biljetter till Comic Con på söndagen. Överlycklig.

Nåväl. Jag verkade vara den med mest energi och började avverka problem efter problem. Flashade eller var nära på att flasha det mesta. Det tog dock stopp vid "Diesel", 8A (7C+ enligt Garrett men det vetefan...). Av någon anledning så blir jag introducerad till hårdare problem där cruxet alltid befinner sig på slutet. Man hinner alltså slita sig halvt fördärvad genom att klättra igenom en relativt hård början för att sedan falla på slutet om man har otur. Början på "Diesel" klättrades uppåt en åtta gånger innan jag fick ihop det.

Jeremy kladdar ner greppen till Diesel, 8A. Denne tweak-mästare såg stark ut på problemet och skickar med största sannolikhet nästa gång.

Firade skicket med att göra dess granne "Unleaded", 7C. Halvvägs genom problemet försökte jag mig på en hälkrok som resulterade i att jag tappade ena skon. Toppade ut barfota.

Unleaded, 7C. Granne till Diesel, 8A, som skickats några minuter tidigare.

Andra problem som rekommenderas starkt för den som någon gång har vägarna förbi är "Catharsis", 7C, "The Official", 7A+, "The Ice Cube Dyno", 7A och "Mercury", 7B+.

Nu får det vara slut för den här gången. Tvätten tvättar inte sig själv, maten handlar inte sig själv och gourmeträtten lagar inte sig själv.

This's Merica

"FUCK YEAH! OH YEEAAAH!!! AWESOME! BEAUTIFUL!!! CHOKE ON THAT MOTHERFUCKER oooooohhhhh YEEEEEEHAAAAA!!!".