Sammanfattning under regnperiod

Jag har valt att ta bort några inlägg som gjorts under den senaste tiden då jag insåg att dom innehåller alldeles för mycket onödig textbaserad negativism och annat som jag helst inte förknippas med.

För eder som missade de rabalder som förorsakades utav känslor och irritation som tog överhand så följer en film nedan som sammanfattar tidigare inlägg. De flesta tycks glada och nöjda med inställningen om att skapa något gott utav det hela som skett så här i efterhand och jag ber om ursäkt till alla Er som känt Er tvingade att slösa på Er dyrbara tid genom att läsa och kommentera andras käbbel.

En välkommen kyla tycks sprida sig över landet och förhoppningar om långa utomhusdagar bland skog och stenar spolieras utav regnet som kom hand i hand med kylan. Helgen får således tillbringas inomhus bland plast.

Dagens utsvävning

I veckan så hade jag turen att snappa upp ett samtal från radiofavoriten ring P1 där samhällets individer får uttrycka sig fritt angående vilken fråga som helst. En herre ringde in och var bedrövad utav dagens kvinnliga tonåringar som utav oförklarlig anledning skriker och gormar, som om vore de nära döden, när deras favoritartist uppträder på Skansen. Under hans ungdomsår så var det sannerligen ingen som gallskrek under konserter. Då applåderade man i god stil och sparade på stämbanden till akuta tillfällen.

Herrn som ringde hade dock en helt egen teori om varför damerna skriker som de gör. I dagens samhälle så talas det en hel del om dagens ungdomar och deras pressade situationer. Stressen leder till hög ångest bland unga tjejer och det var däri anledningen låg. Tjejerna skriker inte på grund utav artisten. De skriker ut sin ångest... För att få utlopp för allt som känns svårt och jobbigt så tar de sig ut till Skansen och stortjuter.

Jag hade svårt att sluta skratta efter herrns upplägg. Bilden på tjejer i massor som står frånvarande och gallskriker ut sin ångest framför scenen projicerades upp i mitt medvetande... Jag började således applicera denna teori på gormande klättrare som lever djävul efter diverse misslyckanden. Är det möjligen så att de som skriker högst och mest är de som bär på mest ångest?

Antagligen inte... Min applicering på en relativt korkad, men ändock underhållande, teori är lika idiotisk som teorin. Eller?