2012-04-14

7B+, det hårdaste som fanns

För en herrans massa år sedan så fastnade jag för en liten, besynnerlig gren ursprungen från klättring. Bouldering var möjligtvis inte något nytt i Sverige men den hade sannerligen fått sig en explosionsartad popularitet bland stenkramare. Min utomhuskarriär hade precis börjat och som för de flesta nybörjare så mätte jag min utveckling utifrån vilka grader jag klättrade.

På den tiden så bouldrade folk inte så värst hårt i detta avlånga lilla land... Eller dom trodde i alla fall att dom inte bouldrade så hårt. Nere i Skåne ligger det kända området Kjugekull som vartenda svensk hörde talas om och som folk vallfärdade till för att få skära upp fingrarna på sylvassa crimpers. Ett genomgående faktum i Kjugekull var att om någon, då "övermänskligt", stark individ lyckades skicka ett projekt efter hutlöst många sessioner så kunde han/hon stoltsera med att få sätta den hedervärda graden 7B+ på sin skapelse. Det var nästan som att den svenska gradskalan slutade vid 7B+ oberoende utav hur hårt det var.

Idag åkte jag ut till Lillsjön för att försöka mig på den smått bortglömda "Stormy Weather ss" uppsatt utav Norrköpingslegenden Erik Carlsson. Erik satte upp denna boulder för ungefär 8 år sedan. Jag ringde Erik för att prata om ovannämnda problem och den upptagne familjefadern berättade glatt sin historia och bakgrunden till hans skick utav den, så vitt vi båda vet, orepeterade pärlan.

"Jag jobbade på problemet flera dagar under en månads tid. Vid skicket så bar jag fullt underställ på grund utav det kalla vädret och vinden låg på rejält. Sticket var perfekt och det behövde jag för att överhuvudtaget ha en chans på dom små crimparna och slopern. När jag gjort problemet så var det utan tvekan det hårdaste jag hade skickat dittills".

Föga överraskande så satte Erik den glorifierade graden 7B+ på problemet och den har fram till detta datum inte sett någon repetition.

Problemet passade mig perfekt när jag väl hade funnit betan för alla move utom startmovet, ett långt skick, full extension, från två crimpers till en sloper. Därefter följde en pendel i dessa grepp, ett move till en pissig crimper och en dyno till kanten.

Jävlar i havet vad jag fick ta i. Mina förhoppningar om att göra en kort process med problemet grusades snabbt. När jag väl kommit igenom alla cruxmoven så var det med nöd och näppe som jag högg kanten. Förhållandena var perfekta och jag stod och tackade min lyckliga stjärna när jag stod på toppen och stirrade på mina illa tilltygade fingertoppar. "Stormy Weather ss" hade fått sin efterlängtade repetition åratal efter första bestigningen och kan förmodligen stoltsera med att vara Lillsjöns hittills hårdaste problem.

Jag ringde Erik direkt efter och berättade för honom att han förmodligen hade gjort en 7C+ tidigare än vad han trodde. Den respektingivande stoppgraden 7B+ har krackelerat för att lämna plats åt högre siffror.

(I morgon är vi ett gäng som ska göra Knutby. Stay tuned för bilder och dylikt)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kul att höra berättelsen om detta problem...stark kille den där Erik :-)

/Kalle

Per sa...

Kul story och bra jobbat!