2014-03-12

Berättelser från Albarracin - Del 2

Kring ett bord vid nyårsafton

David stirrade ihärdigt på den vita gelémassan som låg på tallriken. Svett forcerade sig ut genom hans porer i pannan. Fyrtio euro... Fyrtio euro för play-doh med vitlökssmak.

"Hur fan löser jag det här?".

Vinglas efter vinglas tömdes och Davids "stare down" med maträtten började gå mot sitt slut.

"Jag kan inte förlora mot en jävla bläckfisk".

Blicken började flacka. Alkoholen gjorde sitt jobb. Med kniv och gaffel påbörjade David massakern utav bläckfiskens kropp. Med skakande hand förde David in en bit bläckfisk i munnen. Han knep ihop ögonen så hårt han kunde, tuggade frenetisk och svalde...

Pupillerna minskade i storlek och munnen snörptes åt tills den fick formen utav ett rövhål. Ansträngningen av att hålla tillbaka bläckfisken från att göra en flygfärd ut över matbordet åtföljd utav magsyra fick hela Davids ansikte att vibrera oroväckande.

"Jag... Jag kan inte..."

Det är något obehagligt tragiskt över ynkligheten hos en vuxen man som gnyr likt en liten pojke vars smaklökar tuktas med något som inte är spagetti med köttfärssås. Hade jag varit kvinna på dejt med David så hade jag, just vid det tillfället, rest mig upp och gått därifrån utan att se mig om.

Mer vin gick åt. Öl likaså. Fler försök gjordes men David fick inte i sig mer utav sin mat. Det enda han åstadkom under vår trevliga middag på en restaurang i Albarracin var att bli fullare än alla andra.

På torget vid tolvslaget

"Pantalones". Byxor på spanska. Det enda spanska ord som etsat sig fast i mitt minne tillräckligt mycket för att jag skulle skrika det om och om igen likt en vettvilling på tolvslaget på ett torg i Albaraccin.

Knullar'n

Kvällarna i Spanien tillbringades oftast vid antingen spisen eller väntandes på mat kring matbordet. Genom sann demokratisk anda delade vi upp kvällarna på så vis att varje person visste när det var dennes tur att laga mat. Så hade min tur kommit att förbereda föda åt mina kamrater. På med plattan, hacka grönsaker, koka pastan och...

Plötsligt stöd jag intryckt i ett hörn skrikandes i ren och skär ångestladdad panik med Knullar'n juckandes aggressivt mot min kropp utan någon som helst chans att komma undan. Övergreppet skedde påklätt men var trots det en aning förnedrande. Jag kom inte undan förrän juckandet upphörde och Knullar'n gick därifrån som om inget hade hänt... Men jag visste... Människor minns...

...steka på fisken. Det var alltid lika trevligt att se alla de förväntansfulla ansiktsuttrycken vid matbordet när man klev in ut ifrån köket med dagens tillagade rätt. Jimmykarlsson hade nära till dregel vartenda gång.

                                                                                                                                                                   

Vilodagar. Varför inte insupa lite lokal kultur? Alltid lika trevligt när man besöker städer som dateras långt bakåt i tiden. Särskilt då de är så pass välbehållna som Albarracin. Denna lilla spanska by ett par mil nordväst från Valéncia bjuder på gamla sandfärgade hus längs med en bergssluttning. En utav de dagar då vi inte klättrade så spatserade jag runt bland de trånga gatorna i lugnan ro med händerna knäppta bakom ryggen och kände mig som en gammal farbror. Ett café såg väldigt inbjudande ut så jag...

Knullar'n överraskade mig. Personen ifråga hade en tendens att förvandlas från sitt vanliga, lugna jag till denna monstruositet när man minst anade det. En samtida dr. Jekyll and Mr. Hyde. Jag hade som vanligt ingen chans att komma undan när personlighetsförändringen skedde. Det hade man aldrig. Återigen stod jag skrikandes i ett hörn med Knullar'ns aggressiva stötande med sin kropp mot min kropp. Stötarna var så pass intensiva att Knullar'ns fötter till och från lämnade marken. Det tog slut lika plötsligt som det hade börjat. Ännu en gång betedde sig personen som inte längre var Knullar'n som om inget hade hänt. Hade det hänt?

...gick in och satte mig, beställde en "coffee" och fick en espresso. Som vanligt i de flesta europeiska städer som inte är en stad i Norden så får man inte glömma att beställa en "americano" om rätt ska bli rätt.

                                                                                                                                                                   

Det bästa med att hyra ett finare boende på en klätterresa är att inte enbart klättringen hamnar i fokus. Man kan längta efter att få sitta i sitt vardagsrum och avnjuta sin öl i lugn och ro. När man bor i tält eller i bilen så är det lite svårt att längta efter stunden i just tältet eller bilen.

Just den här kvällen satt jag i vårt eminenta vardagsrum och knäckte en bä...

Nej nej nej nej. Knullar'n kom injuckandes (ja du läste rätt. Knullar'n stötte sina höfter så pass hårt att han tog sig framåt) klädd i ett svart underställ och juckade mig av från stolen. Stolen slog i golvet och plötsligt befann jag mig i ett hörn utan någon chans att fly. Jag skrek högt samtidigt som jag försökte låta bli att spilla ut någon öl från bärsen jag precis knäckt. Stötarna fortsatte och fortsatte och fortsatte tills de plötsligt stannade upp. Knullar'n som inte längre var Knullar'n lämnade mig förvirrad i hörnet.

...rs dagen i ära. Det hade varit en bra klätterdag väl värd att firas i sitt egna vardagsrum.

                                                                                                                                                                   

En dag förde David ett jävla liv från sitt rum. Jag gick förbi för att se vad som påstod.

Han finns på riktigt!

Anledningen till Davids plötsliga avgrundsvrål stod att skåda i ett hörn bredvid hans säng. Där stod Knullar'n i sitt svarta underställ och juckade mot David som inte hade någonstans att ta vägen tills Knullar'n bestämde att han fick gå. Davids flickaktiga fingrar spretade krampaktigt åt alla håll och han försökte skydda sig själv genom att kura ihop sig till en boll. Det var hemskt att se en vuxen man bete sig som han gjorde just då. Hade jag varit en kvinna på dejt med David vid just det tillfället så hade jag gått därifrån utan att se mig om.

Knullar'n hade hittat en ny "stöttesten" och jag hade en fortsatt trevligt semester.

(Vem Knullar'n egentligen är håller jag hemligt. Personen ifråga söker jobb för tillfället och vill inte ha någon negativ publicitet om sig själv på internet... Vilket jag förstår och respekterar)

Ett bildspel


Hade jag sett mig och Klas på flygplatsen ur någon annans ögon så hade jag skrattat. Skrattat högt fast tyst inombords

När mat inmundigas så nullifieras petitesser såsom kärlek.

Utanför vårt crib gäller det att behålla någon slags auktoritär hållning för att skrämma bort potentiella inbrottstjuvar.

Anna på "La Lagrima".

Emese i någon slags smygarpose. Även hon på "La Lagrima".

Klas ger allt för kameran, Anna undrar vad Klas gör. Att läsa andra människors ansiktsuttryck kan vara svårt i vissa sociala sammanhang.


Det är vid tillfällen som denna som min plånbok gör bilder till något utöver det vanliga. Om du minns historien om Jean-Pierre från förra inlägget så hängde han i en liknande pose fast med både händerna sträckta upp i vädret.


En tvättäkta norrlänning.

Förlåt Anna men jag kunde inte låta bli att ta kort. Du stod där och såg ut som en klättrare utklädd till knegare. Eller tvärtom... Jag vet inte. Det är något med ciggen som gör det.
David. Han hade aldrig fått upp foten. Det finns ingen stelare än David. Jag inför sista movet på "Zarzaparilla".
En utav hundratals okopplade hundar som stal ens mat när man såg bort för en sekund.
Han kommer från Skåne.

"Emese! Emese! Ta ett kort på mig när jag sätter mig på bänken där borta och ser svår ut."

Delad klätterglädje är dubbel klätterglädje. 

Jimmy på "El oregas de la something something..."
Alabama-Klas?
"Pantalones! Pantalones!" osv osv






Jag tycks passa på att smyg-mysa med Jimmy när han antagligen inte vill. "Mys med mig som mest när jag vill ha det som minst för då förtjänar jag det bäst". Eller har jag missuppfattat något?
Ett krassligt försök till "photobombing" från min sida.
En arabisk Lev Tolstoy i en spansk skog. Att det kom påtryckningar från min flickväns sida om att jag skulle raka mig efter hemkomsten är oförståeligt.
"Pantalones! Pantalones!"
Och Emese stod bakom kameran.





Inga kommentarer: