Piff, Puff och Lappugglan, 8A

Plötsligt vaknade upptäckaren i Jimmykarlsson till liv. Kangoon tvärnitade mitt på grusvägen och lämnades stående med förardörren öppen när Jimmy "James Cook" Karlsson rusade rakt ut i skogen. Ett, två, tre älgakliv och han var borta.

Varje nytt hörn bland stenhällarna lockade den lilla biffen från Kånna med löften om drömlinjer när han stegade sig djupare in i skogen. Svetten rann nerför pannan och la sig som en hinna över hans ögon. Smått förbannad så stannade han för att gnugga sig i ögonen och när han återfick sin syn så satte han nästan sin tunga med centimetertjock kaffebeläggning i halsen. Uppenbarelsen framför honom var varken drömlinjen eller en sprillans ny espressobryggare. Det var något så mycket bättre...

Lappugglan vred sitt huvud 180° runt kroppen och fick syn på en häpen pojke från storstaden. Dess enorma, gula jägarögon stirrade rakt in i Jimmykarlssons rödsprängda små råttögon. Lappugglan funderade på om varelsen framför honom gick att äta. Han avfärdade snabbt tanken då han såg Jimmykarlssons enorma oaptitliga underarmar som skrämde mer än vad dom lockade.

Så stod dom där och stirrade på varandra. Ett möte mellan man och uggla. Ett möte som förmodligen inte betydde något överhuvudtaget för ugglan. Ett möte som fick Jimmykarlsson att glömma bort sitt 23-åriga liv för att endast leva i den magiska stunden just där och då... Ugglan flög iväg.

Lappugglan mötte Jimmys hårda blick men verkade inte bry sig

Själv irrade jag runt i skogen mest för att sträcka på benen. Något rörde sig i skogen.
"Jävlar i havet va fort Jimmy springer", tänkte jag när något rasslade till och försvann ut längre in i skogen. Efter en kort sekund kunde mina ögon ställa in skärpan på objektet som flaxade iväg över trädkronorna.
"Det där är ju inte Jimmykarlsson. Det där är ju bara en vanlig jävla Lappuggla", sa jag högt för mig själv och gick tillbaka till bilen.

Jimmy drog fram sin iPhone och visade en bild på en Lappuggla från google. "Jag har haft en staredown med en sån här!" tjöt han med samma stämma som en näbbmus. Vi åkte vidare mot dagens destination.

"Piff, Puff och Lappugglan", 8A, föddes några timmar efter "Uggleincidenten". Problemet startar i ett riktigt lowball-tak och klättrar 13 flytt (+ några enklare move upp på en hög arete).

Det började med att Jimmy gjorde en lågstart inne i taket till en gammal 7A han satt upp sen innan. Vi jobbade hårt och länge för att få linjen gjord. Lösa grepp flög all världens väg och vi ändrade beta med tiden. Till slut drog jag startgreppet, ett godtyckligt undercling, och landade hårt med ryggen i en sten för att därefter tappa andan.

Starten ändrades till en högre start med helt ny beta och Jimmy gick problemet först och jag fick den gjort försöket därefter. Cruxet låg i ett långt skick från en halvtaskig kloss och det nya underclinget till ett platt sidotag.

"Men fan... Man kanske kan göra det från underclinget med båda händerna som tänkt från början i alla fall trots att det är mycket sämre", tänkte jag... Och gjorde det. Det tog en hel del försök då cruxmovet i Jimmys version helt plötsligt blev mycket hårdare då man kom in annorlunda och en aning tröttare efter första movet som kan liknas vid en frontlever. Efter att ha kommit in i Jimmys 7A så höll jag på att ryka på sista flyttet men lyckades att hålla ihop det. "Piff, Puff och Lappugglan", 8A, var född.

Jimmykarlssons magmuskler var slutkörda (eller så var det brist på fokus då Lappugglans blick fortfarande spökade i hans undermedvetna) så han sparade problemet till en annan dag.

Tog lite bilder med Jimmys kamera. Kanske kommer upp senare.