Den lilla Döden och Stålmannen

Emese Tot vaknade upp stirrig som en skållad ökenråtta och ville prompt bege sig till sitt projekt. Hon har haft en viss 6A i siktet hela helgen och inget skulle stoppa henne från att skicka idag, inte ens min avdankade uppenbarelse.

Ut mot Katrineholm begav det sig. Vi plockade även upp fröken Teresa som kände ett oerhört sug efter att plocka pinnar i skogen. På hemvägen hade hon en gedigen samling stuvad i baksätet.

Socialt häng i skogen. Första kortet i min nya bildserie "Människan och skogen"

Emese gav sig på "The little show", 6A/+ strax efter uppvärmningen och såg stabil ut i sina tajta spandexbrallor. Då detta lilla problem kunde komma att bli hennes första i graden så gjorde hennes små nervösa ryckningar det svårt för henne att genomföra de 8 flytten utan att ramla av. Hon fortsatte att misshandla sig själv genom att faceplanta marken ett antal gånger tills det att hon satte sig ner och tog ett djupt andetag.

Jag såg det på henne. Nu skulle det showas. Smack, smack, smack ekade det i skogarna då Emese aggressivt slaktade move efter move lika enkelt som Olle Wehlin blir full. Inte ens på den smått trixiga mantlingen så tvekade hon. Glädjetjutet som utropades då hon stod på toppen färdas förmodligen fortfarande land och rike runt.

Långt skick ut från taket. Emese ger fightface en ny innebörd på "The little show", 6A

Att kliva in i en ny siffra som relativt ny inom klättring är fantastiskt. Emese har glidit runt med ett välförtjänt leende hela dagen.

Inte ens Salvador Dali hade kunnat drömma ihop denna anatomiska abnormiteten

Själv drog jag fram min utnötta stålborstar och skred till verket. Förra gången vi var i området så hade Jimmykarlsson påbörjat borstning utav en vägg. Jag fullföljde arbetet och fixade till urtoppningen, en smärre svaplatta med obefintliga grepp. Jord och mossa florerade likt ett moln runtomkring mig och efter några timmar kunde jag slå bort geggan som hade då stelnat.

Först gick "Det är inte lätta att vara liten", 6C (sittstart till Emeses "Dödens lammunge"). Ett riktigt litet helvete där cruxet är att inte dabba stenen som man klämmer ner ena benet mellan i sittstarten.

Nästa problem blev en lite större utmaning. Sittstart (hukstart om man är kort) på incutcrimpers. Vägen upp till kanten går på perfekta crimpar och en del bodytension till en horribel mantling upp på en svaplatta. Efter en flopp från kanten så gick det vägen. Problemet fick namnet "Oliver Lane", 7B+ vilket är en slags tribut till en utav mina största idoler.

"Oliver Lane", 7B+. Ett crimpkalas

Sist men inte minst så satte jag upp den finaste 7B:en jag klättrat på länge. En 14 move lång fest på en arete, genom ett tak till en dyno och en sketchig, obehaglig mantling. Problemet fick namnet "Till min vän Jimmykarlsson".

Nio move in på "Till min vän Jimmykarlsson", 7B så kommer Stålmannen i mig fram

Foto: Emese Tot