David Jaksch tillägg till "det är inte bara kvinnofolk som har förmågan att uppvisa brist på självinsikt genom att härma en anka"-kampanjen. |
Om någon har ett namn på denna obeskrivliga rädsla för kungafamiljens välmående så är du välkommen att höra av dig.
Knutby
Jag och David begav oss ut till Knutstorp efter en tv-spelssession i sann ungkarlsstil, svettigt, bröligt och aggressivt. På vägen ut diskuterades absolut ingenting. Det var ovanligt tyst.
David "Flinka-flick-fingrar" Jaksch hade en agenda som skulle uppfyllas om det så betydde hans egen betydelselösa undergång.
I två år så har han suktat efter ett specifikt boulderproblem. Ett boulderproblem som åsamkat honom smärta, skador och nästintill oåterkalleligt nedbrutet självförtroende. En nemesis värre än Fantomens Dogai Singh.
David efter sin första batalj med "Sammy Dahlman är fan bäst". Trasig, nedbruten och gravt alkoholiserad. |
Denna bittra fiende går under det, i detta fall, hånfulla namnet "Sammy Dahlman är fan bäst". I två års tid har David gått och drömt om att få gå med i den skara som kan titulera sig själva med att vara just bäst. Många gånger har han varit nära, så nära att en mental spärr satt sig djupt i hans fördärvade hjärnbalk för att förhindra hans kommande glorifierade framgång.
Just idag var han stark. Just idag mådde han bra. Han hade tron på sig själv vid sin sida. Han hade väntat så länge på just denna dag och det var skönt att den äntligen kom. (Ja, det är taget från Kentas "Just idag är jag stark". En oerhört passande låt som oftast går varm på bakfylledagar).
Problemet består utav i princip tre rörelser in i ett lättare slut. David såg obehagligt bestämd ut idag. En bestämd man kan komma längre än vad vanliga dagdrömmare vågar sig på att drömma om. Efter uppvärmningen och några tafatta försök så tändes den där speciella gnistan i hans ögon. Jag visste att Davids nemesis äntligen skulle få ge vika för denne beslutsamma man.
Efter två års hjärnspöken så stod han på toppen. Ett mer snedvridet what-da-fuck-face får man leta efter. David grät, jag grät och vi kramades i euforiska krämpor.
Så länge man kommer upp så är det värt att ta i lite för mycket. |
Lika enkelt som när Hampus Räf gör det. |
Så här kunde det sett ut om greppet lossnat på F.U.R.B. |
En blåsfisk på "Där satt en Sammy Dahlman". |
Jag sprang bort till "Danny Wall är här" och fick den gjord illa kvickt så att vi kunde åka hem.
Stötte på herr Pierre och gav honom en guidad tur bland Knutbys block.
Slut.
Den här mannen har en egen segelbåt och arbetar för tillfället i Tomteland. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar