2013-05-02

Tre lite styvare problem och en förgjord nemesis


David Jaksch tillägg till "det är inte bara kvinnofolk som har förmågan att uppvisa brist på självinsikt genom att härma en anka"-kampanjen.
I vintras läste jag "The Psychopath Test"  av Ron Jonson och skrattade förnöjt åt det bisarra i att namnge vartenda psykisk åkomma, läggning och böjning som existerar och har existerat. Under veckan som gått så kan Love möjligtvis drabbats utav en hittills onämnd störning hur osannolikt det än låter. Love har haft sömnbrist och svåra psykotiska anfall då en underliggande rädsla för att någon i kungafamiljen ska råka illa ut plötsligt blivit honom överväldigande påtaglig. Jag har tvingats till otaliga timmar på taket och på marken lyssnandes till hans oroliga och osannolika pladder. Hans flackande blickar och nervösa ryckningar har påverkat även mig och gjort veckan den mest stressiga på länge.
Om någon har ett namn på denna obeskrivliga rädsla för kungafamiljens välmående så är du välkommen att höra av dig.

Knutby

Jag och David begav oss ut till Knutstorp efter en tv-spelssession i sann ungkarlsstil, svettigt, bröligt och aggressivt. På vägen ut diskuterades absolut ingenting. Det var ovanligt tyst.

David "Flinka-flick-fingrar" Jaksch hade en agenda som skulle uppfyllas om det så betydde hans egen betydelselösa undergång.

I två år så har han suktat efter ett specifikt boulderproblem. Ett boulderproblem som åsamkat honom smärta, skador och nästintill oåterkalleligt nedbrutet självförtroende. En nemesis värre än Fantomens Dogai Singh.

David efter sin första batalj med "Sammy Dahlman är fan bäst". Trasig, nedbruten och gravt alkoholiserad.

Denna bittra fiende går under det, i detta fall, hånfulla namnet "Sammy Dahlman är fan bäst". I två års tid har David gått och drömt om att få gå med i den skara som kan titulera sig själva med att vara just bäst. Många gånger har han varit nära, så nära att en mental spärr satt sig djupt i hans fördärvade hjärnbalk för att förhindra hans kommande glorifierade framgång.

Just idag var han stark. Just idag mådde han bra. Han hade tron på sig själv vid sin sida. Han hade väntat så länge på just denna dag och det var skönt att den äntligen kom. (Ja, det är taget från Kentas "Just idag är jag stark". En oerhört passande låt som oftast går varm på bakfylledagar).

Problemet består utav i princip tre rörelser in i ett lättare slut. David såg obehagligt bestämd ut idag. En bestämd man kan komma längre än vad vanliga dagdrömmare vågar sig på att drömma om. Efter uppvärmningen och några tafatta försök så tändes den där speciella gnistan i hans ögon. Jag visste att Davids nemesis äntligen skulle få ge vika för denne beslutsamma man.

Efter två års hjärnspöken så stod han på toppen. Ett mer snedvridet what-da-fuck-face får man leta efter. David grät, jag grät och vi kramades i euforiska krämpor.
Så länge man kommer upp så är det värt att ta i lite för mycket.
Själv hade jag en fantastisk kväll. Skickade "Inglorious Bastards" (Sittstarten till "Sammy Dahlman är fan bäst"). Detta problem innefattar en avlåsning i en riktigt liten sidocrimp med ett långt drag till ett bra grepp. Tidigare försök föregående år fick mig att tvivla på om problemet ens var möjligt då crimpen tycktes mig alltför liten. Nu kunde jag göra det om och om igen.

Lika enkelt som när Hampus Räf gör det.
I och med detta så passade jag på att göra högeravslutningen på samma problem vid namn "F.U.R.B" (Friends United Real Buddies?). Det kanske är passande att gå ut med en VARNING. Ett utav kruxen innefattar ett sidoskick till en jugg/list. När jag skickade problemet så sviktade det och knakade rejält i denne jugg och risken att få greppet i ansiktet är förmodligen ganska stor.

Så här kunde det sett ut om greppet lossnat på F.U.R.B.
Kvällen tog inte slut där. David var riktigt nära på att göra "Där satt en Sammy Dahlman". Han föll på sista movet men glade sig åt denna otroliga prestation och utlovade ett skick vid nästa besök.

En blåsfisk på "Där satt en Sammy Dahlman".

Jag sprang bort till "Danny Wall är här" och fick den gjord illa kvickt så att vi kunde åka hem.

Stötte på herr Pierre och gav honom en guidad tur bland Knutbys block.

Slut.

Den här mannen har en egen segelbåt och arbetar för tillfället i Tomteland.








Inga kommentarer: