2012-05-31

Sammanfattning under regnperiod

Jag har valt att ta bort några inlägg som gjorts under den senaste tiden då jag insåg att dom innehåller alldeles för mycket onödig textbaserad negativism och annat som jag helst inte förknippas med.

För eder som missade de rabalder som förorsakades utav känslor och irritation som tog överhand så följer en film nedan som sammanfattar tidigare inlägg. De flesta tycks glada och nöjda med inställningen om att skapa något gott utav det hela som skett så här i efterhand och jag ber om ursäkt till alla Er som känt Er tvingade att slösa på Er dyrbara tid genom att läsa och kommentera andras käbbel.




En välkommen kyla tycks sprida sig över landet och förhoppningar om långa utomhusdagar bland skog och stenar spolieras utav regnet som kom hand i hand med kylan. Helgen får således tillbringas inomhus bland plast.

Dagens utsvävning

I veckan så hade jag turen att snappa upp ett samtal från radiofavoriten ring P1 där samhällets individer får uttrycka sig fritt angående vilken fråga som helst. En herre ringde in och var bedrövad utav dagens kvinnliga tonåringar som utav oförklarlig anledning skriker och gormar, som om vore de nära döden, när deras favoritartist uppträder på Skansen. Under hans ungdomsår så var det sannerligen ingen som gallskrek under konserter. Då applåderade man i god stil och sparade på stämbanden till akuta tillfällen.

Herrn som ringde hade dock en helt egen teori om varför damerna skriker som de gör. I dagens samhälle så talas det en hel del om dagens ungdomar och deras pressade situationer. Stressen leder till hög ångest bland unga tjejer och det var däri anledningen låg. Tjejerna skriker inte på grund utav artisten. De skriker ut sin ångest... För att få utlopp för allt som känns svårt och jobbigt så tar de sig ut till Skansen och stortjuter.

Jag hade svårt att sluta skratta efter herrns upplägg. Bilden på tjejer i massor som står frånvarande och gallskriker ut sin ångest framför scenen projicerades upp i mitt medvetande... Jag började således applicera denna teori på gormande klättrare som lever djävul efter diverse misslyckanden. Är det möjligen så att de som skriker högst och mest är de som bär på mest ångest?

Antagligen inte... Min applicering på en relativt korkad, men ändock underhållande, teori är lika idiotisk som teorin. Eller?






2012-05-26

Sista delen i trilogin "Se&Hör, läran om konfliktskapandets ädla konst"

Mitt sinne infinner sig i välförtjnad lugn och ro i den dalländska metropolen Falun. Efter en lång helg och vecka med till bredden fylld med bataljer blnad block, klippor och kyrktak så avnjuter jag lugna stunder i gassande sol, liggandes i en hammock. Anekdoter om byns förflutna förtäljs utav sedan länge bosatta Falunbor och jag insuper vartenda berättelse med oerhört stort intresse. Historien om fete-Mats som oturligt nog blev begravd i Falugruva under en oväntad kollaps griper mig mest. Mitt minne sviktar en aning när jag nu försöker återskapa händelsen... Fete-Mats var, utav mig outgrundlig anledning, i gruvan en sen kväll och blev där begravd under rasmassorna. Tragedin låg inte enbart i hans död utan även i historien om den kvarlämnade flickvännen som hängivet satt hemma och väntade på sin snart blivande make. De båda skulle gifta sig och damen trodde att fete-Mats fått kalla fötter. Fete-Mats fötter var sannerligen kalla vid det laget men det berodde ju självfallet på att han var död och inget annat. Fete-Mats kropp hittades (jag vet inte hur långt senare) konserverad och finns enligt rykte att beskåda på något museum eller liknande.

Du som vet mer om fete-Mats kan ju fylla i detaljerna i kommentarfältet.

Större förståelse genom ett litet telefonsamtal

Och så till veckans rabalder som förmodligen ebbat ut och redan nu börjat falla i glömska. Jag känner dock en skyldighet att berätta om hur fjäderns förvandling till höna slutligen slutade som välstekt kyckling på någons grillspett trots att de flesta förmodligen inte bryr sig längre.

Jag och Mr. Västervik hade ett förtroligt telefonsamtal mano a mano och disskuterade hela händelseförloppet i god ton nu när känslosvallet lagt sig. Mr. Västervik hade sannerligen en hel drös med sunda kommentarer och idéer, inte bara sådant som berör all uppståndelse utan även om hur utvecklingen utav bouldering bör ske.

Mr. Västervik visade, som alltid, på ett oerhört driv och pratade om stundande Boulderträffar och utvecklingen utav områdena kring våra hemtrakter. Vi pratade om hur diskussioner om områden, problem och grader bör hållas inom den krets utav klättrare som faktiskt gjort problemen i fråga. Det ligger en stor onödighet i att framföra graddisskussioner på nätet då människan i sin natur gärna tycker till om saker och ting som de möjligtvis inte har all kringliggande fakta om.

Eftersom telefonsamtalet uttvecklades till ett väldigt långt sådant så kan jag inte återge dess essens till fullo. Det skulle glädja mig stort att få göra en mer ingående återgivning utav Stefans, enligt mig, inspirerande åsikter. Vem vet. Ännu en intervju (möjligtvis utav det mer allvarligare slaget då jag misstänker att Stefan inte slänger ur sig roande absurditeter som att namnge könslösa pronomen med "bitch-nigguh". Men men... Man vet aldrig) kanske hägrar inom en snar framtid.

Helmer tar sikte

Jag är väl medveten om att det skett tidigare men blir alltid lika förvånad. Hur kom det sig att fjädern blev en aggressiv, muterad höna med förstärkt sinne för blodtörst? En höna som struttade runt och påverkade flertalets sinnen och fick dem att känna ett starkt behov utav att uttrycka sig?

Mina misstankar förstärktes, och nästintill bekräftades, efter telefonsamtalet med Stefan. Det hade förmodligen aldrig blivit en så stor påföljd utav min humorbaserade intervju med Erik om inte... här kommer det... klättersveriges "Se&Hör" hade uppmärksammat några fjuttiga meningar som yttrats utav en gestikulerande Erik och nedtecknats utav en road Sammy Dahlman.

"Se&Hör" tycks drivas utav en obehagligt konfliktsökande herre. Detta har folk och fä varit väl medvetna om sedan "Se&Hörs" start men när man själv hamnar i Helmer Fudds skottlinje gång på gång så får man ett oerhört sug utav att säga ifrån. Jag är väl medveten om att jag flertalet gånger uttrycker mig på ett ironsik, satiriskt och cynsikt sätt. Det ligger dock aldrig i min mening att förnärma någon men Helmer tycks vara en mästare på att vinkla och förvränga andras ord efter eget tycke och finner det säkerligen roande att ha hittat någon att citera för egen vinnings skull. Ironiska uttalanden är trots allt oerhört enkla att förvränga.

Att Helmer Fudd står bakom rodret till, det knappast iögonfallande, skeppet "Se&Hör" och tar sikte på vartenda anstymmelse till isberg inom dess väg är alltifrån nyttigt för ett klättersamhälle i Sverige. Svenska klätterfolket är knappast i behov utav en herre med glatt avtryckarfinger som hoppar in vart han vill och slänger nitroglycerin i små små bränder.

Trots att folk sedan länge vetat om att "Se&Hör" agerar joker och skapar drama titt som tätt genom egna konstruerade sanningar så är den senaste rabaldern och överflödet utav kommentarer ett starkt tecken på att folk snabbt glömmer. Det positiva i det hela är att Ni läsare fått ett gäng roande inlägg att avnjuta. Jag är helt införstådd i detta beteende då min flickvän "tvingat" mig gå igenom en rad säsonger utav "Americas next top model"; ett program genomsyrat av drama bland käbblande damer utsatta för mentala påfrestningar och press. Och visst är det kul att följa folk som bitchslappar varandra till höger och vänster och stortjuter på toaletten när någon får för sig att blondera en brunett. Otrolig fjantighet till trots så är det underhållande vare sig man vill eller inte. Det är detta till trots tråkigt för de utsatta. Jag måste erkänna att jag själv har väldigt svårt att ta åt mig och roas förmodligen precis lika mycket som en utomstående när jag läser negativa förstå-sig-påare yttra sig. Sanningen som sådan är dock att det finns, och kommer att finnas, folk som tar illa vid sig.

Helmer Fudd (den tecknade karaktärens egentliga namn är Elmer Fudd för den som inte förstått det ännu) är förmodligen ute och jagar en ny Snurre Sprätt i skrivandets stund. Det har många gånger skrikits ut om en bojkott utav "Se&Hör". Det är dock inte min sak att säga vad folk ska bojkotta.

Det är alltså upp till var och en om man vill stödja (H)elmers jakt på nya Snurre Sprättar (Snurre Sprätt är för övrigt en sinnesjukt rolig översättning på Bugs Bunny. Dock ej i stil med Batman/Läderlappen. Inget slår fan Batman/Läderlappen. De få gånger som jag vaknar upp skrattandes mitt i natten så måste det ha varit den svenska översättningen av Batman som roat mig i drömmarnas värld... Fast Fladdermusmannen kanske inte riktigt funkar då det både låter otroligt töntigt och passar bättre in som en porrfilmstitel om man tänker i dom banorna.. "Fladdermusmannen" hittar du i porrhörnan mellan de omåttligt populära "Elefantbajs 2000" och "In Diana Jones").


Och med min lilla utsvävning om Fladdermusmannen och en bild som förmodligen försätter Helmer i nästintill ouppnåelig extas så avslutar jag trilogin "Se&Hör, låran om konfliktskapandets ädla konst". Nästa inlägg kommer förhoppningsvis handla om stenkramande.

Tack för visat intresse.

På återseende.






2012-05-24

Konsten att skapa en höna utav en fjäder

Trött, sliten och dränerad på energi efter en lång vecka på jobbet i de småländska skogarna är jag äntligen hemkommen. Gamla spåntak ska tjäras i den förbannade hettan för att undvika kollaps. Att ha arabblod i ådrorna påverkar tydligen hudens förmåga att anta en ordentlig brun färg och efter tre dagar i gassande sol så har jag ådragit mig en bonnabränna utav sällan skådat slag. Jag kan nu stoltsera på stan i bar överkropp och få förbipasserande medmänniskor att tro att jag har en vit T-shirt på mig vid första anblick.

Så sätter jag mig i den efterlängtade soffan och börjar slösurfa på internet, ett tidsfördriv som ger mindre kreativt utslag än att stirra på en fullt uppladdad Duracell Kanin. Åh herre jävlar i havet vilken käftsmäll jag åsamkas då jag ser hysterin här på bloggen! Jag kan inte låta bli att försvinna tillbaka i minnet till den där dagen på mellanstadiet då jag får in en fullträff med en perfekt placerad snöboll i bakhuvudet på skolans värsting varpå han trycker upp mig mot väggen i ett klassrum och låter knogmackorna hagla över mitt oskyddade anlete. Vilken kalabalik.

Inte bara här på bloggen har det hänt grejjer. Klättersveriges egna "Se&Hör" (behöver knappast nämnas vid namn) har tydligen inte varit sent ute med att driva och vinkla en för mig fullkomligt absurd historia.

Efter att ha tragglat igenom en mängd kommentarer så blir jag ännu mer förundrad över vilken soppa jag, utav mig hittills okänd anledning, kokat ihop.

Den första tanken som slår mig är självfallet att jag borde be om ursäkt. Vilken sund människa som helst reagerar förmodligen på samma sätt. Efter en längre tankeverksamhet så blir jag dock smått förbryllad. Jag inser att jag inte riktigt förstår vad jag ska be om ursäkt för och detta gör det självfallet svårt att be om just ursäkt.

Jag analyserar mitt tidigare blogginlägg för att hitta något som jag med egna ord skrivit för att uppröra någon. Hmmm... Erik kommer till stan, bla bla bla...

"John Carter" är en ofattbart värdelös film! Kan någon tänkas ha blivit upprörd över detta uttalande? En krigshärjad herre på 1800-talet kommer till mars och upplever äventyr... Det finns säkerligen någon som beundrar filmen och jag ber om ursäkt för mitt uttalande och Din filmsmak är din ensak.

Jag kallar Jimmy för skogshuggare då hans muskulösa kropp antyder på ett sådant yrke... Men det är ju mer utav en komplimang och trots att muskulösa kroppshyddor förmodligen avundas till en gräns av förnärmande utav nutidens taniga popare och indiekids så är det enligt mina ögon inget att be om ursäkt för.

Aha! Erik solar en sporttur. Ytterst oansvarigt och upprörande. Men det är trots allt hans spektakel och inget jag tordes stå ansvarig för.

Problemen på Råsklippan klättras. Jag ger en eloge till FA:isterna för dessa två superba problem. Äras de som äras bör och ingen kan ha tagit skada utav detta utlåtande.

Erik blir full. Ytterst oansvarigt men en man i tjugoårsåldern bör ansvara för sina egna dryckesvanor.

Turen till Solstadström slutar med två timmars letande i skogen. Uppenbarligen mitt och Eriks problem. Vi hittar dit med hjälp utav den tålmodige upptäckaren av blocket som får guida oss genom tre telefonsamtal. Att detta nämns kan uppenbart tolkas som ett stort tack till honom för att han hade tålamodet att guida oss. Inget förnärmande i detta.

Blogginlägget fortsätter i samma anda. Om man läser allt med en utomståendes ögon så antyder man säkerligen att vi hade en trevlig helg (förutom Eriks maniska klappande med händerna som inte bara låter jobbigt, det var jobbigt).

Därefter följer ett inlägg med överskriften "En hyllning till Stefan". Återigen så bör de som hyllas hyllas i all ära. När jag läser mina egna ord så kan jag inte för fem öre förstå vad som skapat en smärre bödel i form utav en drös med personer jag inte ens hört talas om.

Inlägget avslutas med en intervju med Erik. Jag upprepar:
"Jag vill starkt påpeka att detta är hans egna och endast hans åsikter som följer nedan. Jag tar gravt avstånd ifrån hans snärjda och ibland förvirrande tankegångar och om någon har åsikter om hans åsikter så bör dessa riktas direkt mot honom."


Erik vankade av och an i mitt kök samtidigt som han ivrigt svarade på några frågor ställda utav mig. Det är hans ord och tankar, och endast hans, som ges i svaren. Detta till trots så har jag blivit personligt påhoppad utav diverse individer på, låt oss kalla dem, "Se&Hör så jag måste självfallet anta att den kritik som riktas mot mig ligger någonstans innan intervjun. Något annat vore ju absurt. Låt oss säga att en svensk reporter intervjuar Kambodjas egen Pol Pot åt en tidning under 80-talet där Pol berättar om sina avrättningar utav utbildat folk för att de inte passar in i hans vision utav en ren och fin Khmer-stat. Hade inte ni, kära läsare, funnit det underligt om denne reporter kom hem och blev arkebuserad utav ett gäng Chalmers-studenter?


Anledningen till att jag efter en del tvekande la upp Eriks tankar är att jag för det första tycker att man ska få säga vad man vill även fast jag inte håller med denne person i alla åsikter. Att byta ut hen mot "Bitch-nigguh" är enligt mig ingen bra idé, min mat och min lägenhet är det fan inget fel på, the hood-frågan kan jag hålla med om, Sammy Dahlman kan absolut inte jämföras med en gammal man, graden på "Awake the unkind" kan jag inte uttala mig om då jag aldrig fick den gjord, klättringen över helgen var fullkomligt strålande och det är inget fel på rörligheten i mina höfter i jämförelse med Eriks taniga "guns".


Några andra anledningar till att jag la upp intervjun är att jag tyckte den var förbannat rolig i vissa avseenden. En utav frågorna var en fråga om grader som alltid tycks vara extremt, sinnesjukt känslig och jag hoppades på att det inte skulle starta något ramaskri som det, enligt egen erfarenhet, hade gjort om den kom upp på "Se&Hör" istället. Nu kom den ju tydligen upp där ändå...


"Se&Hörs" egna, låt oss kalla honom Helmer Fudd för att undvika personangrepp, visade sig vara snabb på att gotta sig i nya skriverier. En "dramaqueen" utav sällan skådat slag har på något sätt ramlat in på klätterscenen istället för någon konfliktbaserad dokusåpa. I nyheten på "Se&Hör" har man gjort ett utdrag från min blogg, utan att fråga mig, som belyser den enda kritiserande meningen på hela inlägget. Man har av okänd anledning skalat bort allt det positiva som jag hade att säga för att ge plats åt det enda som skulle kunna stöta någon. Därefter har jag beblandats med Eriks åsikter om ett problem som jag inte ens kan uttala mig om.


Folk som läst min blogg tycks, enligt flertalet kommentarer, inte förstå grunden till denna uppståndelse. Helmer Fudd leker mystiker och påstår att ett "spel bakom kulisserna" pågår. Åh vad hade jag inte gett för att få veta vad detta "spel" är! Likt en glad liten upprorsmakare kväser han kommentarer som närmar sig det viktiga i spektaklet. Att jag inte har en aning om vad jag ska be om ursäkt för. Är det för vad någon annan har sagt? Var mina hyllningar och eloger för tama i herrns tycke? Det är som sagt ytterst svårt att be om ursäkt för något som man inte har en aning om...


Å helgad vare pressfriheten! Helmer Fudd tar bort min autoblog från "Se&Hör" som straff och utlyser en regelrätt ursäkt. Helmers nästa karriär som manusförfattare till en dokusåpa kan möjligtvis spolieras då en lysande karriär som internetövervakare i Kina hägrar.


Det tycks mig som att Helmer har ringt folk fram och tillbaka för att leka fredsmäklare åt ett krig han så gärna spädde på. Varför har då ingen ringt mig? Jag har fått ett par trevliga sms över veckan där jag tackats för ett roligt blogginlägg men mer än så har jag inte fått reda på. 


I min slutplädering vill jag uppmana den som stöts utav något jag skrivit (och inte vad Erik sagt för det är han stor nog att stå för själv) att ringa mig och förklara vad jag ska be om ursäkt för. Vad kan JAG ha uttalat mig om för att irritera någon så ofantligt på en fjuttig blogg som vanligtvis läses utav 40 personer om dagen?  Om detta görs och jag finner god grund i dennes anklagelser så ska jag skriva en ursäkt som skulle fått Martin Luther Kings "I have a dream" att framstå som ett tal uppläst på en högstadieavslutning i kyrkan.


2012-05-20

Himmelfärd till Västervik - Intervju med en klappande, manisk Erik Grandelius

En skånsktalande herre vid namn Erik Grandelius ringde häromveckan för att anmäla sin ankomst till Norrköping. Det lät grötigt och slaffsigt (som skåningar oftast tycks göra) när han nästintill förvirrat men bestämt la fram sin begäran om att få "göra" Västervik och Norrköping. Ovetande om vad det egentligen betyder att bjuda hem en hätsk "tänkare" till sin bostad så hörsammade jag hans begäran och bjöd in honom till min boning.

Herrn anlände torsdag kväll och planering utav helgen påbörjades samtidigt som vi lät en ofattbart värdelös film vid namn "John Carter" som uppbringade rastlösa indicier i både kropp och själ gå i bakgrunden. Nyturerna i form utav power-boulders på Råsklippan utnämndes som starka kandidater för ett hedersbesök utav oss taggade klättrare inför fredagen.

Fredag


Jag, Jimmy "skogshuggar'n" Karlsson och Erik begav oss mot Råsklippan med högmod i sinnet. "Dead men tell no tale" och  "Perdita Durango" stod på schemat.

Erik värmde upp genom att styla inför ett gäng medelålders repklättrare. Ouppfostrat och respektlöst  solade han en led som dom jobbat på under dagen vilket ledde till stående ovationer och imponerade, hänförda utrop. Själv stod jag och tittade på den ivrige ynglingen och skakade på huvudet.

"Dead men tell no tale" är i praktiken en enmovare från en stor pinch med höger hand och ett skick till en bra list i en spricka med vänster hand. Om jag säger att stora pinchar är något utav en illvillig fiende till mig så skulle jag ljuga röven av mig. Halvt uppvärmd så kände jag på cruxmovet och utan att göra det tänkte jag att det skulle gå om jag bara klämde lite extra. Och visst gjorde det det. Problemet gick ner på första länkförsöket och min dåliga hud från Ågelsjön dagen innan var nöjd. Erik ville inte vara sämre och skickade en kort stund senare.

"Perdita Durango" såg snäppet vassare ut. I mitten utav problemet finns ett hål som man jammar i. För att frambringa lite respekt i Erik så drog jag några enarmare i jammet för att känna efter hur bra det var. Efteråt kände jag mig lika pinsam som Erik borde gjort efter sin solotur.

Moven jobbades in relativt snabbt och jag gjorde en favorit i repris och rev av problemet på första länkförsöket. Erik såg lite nervös ut och föll ett gäng gånger på det långa skicket från jammet. Efter att ha hittat en crimp i mitten utav skicket som gav honom lite mer drag så fick även han problemet gjort.

Båda problemen visade sig bjuda på högkvalitativa moves och rekommenderas starkt. Eloge till FA:isterna.

På kvällen vankas det inflyttningsfest. Mångårig erfarenhet utav alkoholförtäring sa mig att whiskeyn tordes lämnas hemma. Jag lyssnade halvt om halvt på min erfarenhet och tog med mig en nästintill tom flaska och klarade mig därmed någorlunda ifrån baksmälla. Erik, relativt ny inom ämnet, klarade sig förvånansvärt bra och peakade tidigt och lät fyllan plana ut inför hemgång. Så här i efterhand så verkar han inte ha skrämt någon alltför mycket med sitt högljudda artikulerande.

Lördag


Jag och Erik vaknar upp pigga och muntra. Erik börjar maniskt klappa händerna i takt.

Solstadström utnämns som mål och vi beger oss ut i god tid.

Fyra timmar senare hittar vi blocket... Efter en lång bilfärd och en två timmar lång vandring i skogarna kring Solstadström är vi båda slitna. Koordinaterna på 27crags visade sig vara en aning missvisande men tack vare tre telefonsamtal till en tålmodig Stefan Rasmussen så hittar vi blocket.

"Awake the unkind" blur huvudmålet. Bara genom att titta på problemet så insåg vi att dagens mål skulle sitta Erik som handen i handsken till skillnad från gårdagen. Efter ett riktigt bra flash-försök och beta-klurande så blir det hans tur att skicka på första länkförsöket. Själv gjorde jag cruxmoven på andra försöket, letade beta på ett lite enklare move som innefattade kontroll på höfterna och gav till slut upp när jag insåg att min hud inte pallade trycket. Jag nöjde mig med att göra den i två delar och tänkte att jag ville ha en chans på Tunablocket om "Frost" skulle visa sig vara lika fin i verkligheten som på film.

Väl på Tunablocket så hade klockan skenat iväg och våra magar skrek efter mat. "Frost" visade sig vara ett riktigt morfo-problem där både jag och Erik tycktes sakna ungefär fem centimeters reach för att ha en chans denna sena kväll. Vi gjorde något enklare problem i form utav en travers ut till en arete och lite compression bara för att inte känna att bilfärden dit skulle vara i onödan.

På kvällen börjar Erik maniskt klappa händerna i takt.

Söndag


Mina fingertoppar ser ut som gegga. Erik klappar maniskt händerna i takt.

Jag, Jimmy och Erik gör en kortare tur ut till Jimmykarlssons "Rhinostone" och Erik skickar i god stil efter ett tappert flashförsök och en stunds betaletande.

Nästa problem på schemat blir min egen skapelse "Piff, Puff och Lappugglan".

"Det här är ju för fan det hårdaste problemet under helgen", skriker Erik och ger upp då han snabbt inser att hans "guns" kanske måste bättras på.

Nu har han åkt hem och det är obehagligt tyst i lägenheten. Helgen med den desorienterade skåningen känns så här i efterhand obehagligt surrealistisk med dess hätska tempo och de snurriga konversationerna som präglat vår dödtid.

En hyllning till Stefan


Under helgen har det bara besökts nya områden som Stefan Rasmussen hittat. En hyllning till denne envise upptäckare som hittar boulders lika ofta som en cynsik man som jag själv hittar fel på folk tordes vara på sin plats. Den brinnande passion denne man har för boulderingen i Sverige är ofattbar och har skänkt oss flertalet trevliga stunder på hans skapelser. Hatten av för dig Stefan!

Intervju med Erik Grandelius


Jag bestämde mig för att göra en kort intervju med Erik då detta är en man med väldigt många och något annorlunda åsikter. Jag vill starkt påpeka att detta är hans egna och endast hans åsikter som följer nedan. Jag tar gravt avstånd ifrån hans snärjda och ibland förvirrande tankegångar och om någon har åsikter om hans åsikter så bör dessa riktas direkt mot honom.


Låt oss hörsamma dina åsikter om det könsneutrala uttrycket "hen"


Det finns ett behov av att kunna uttrycka ett personligt pronomen könsneutralt... Öh framför allt i text då man inte orkar skriva han/hon. Däremot låter det töntigt när man säger det. Dessutom så kan man i många sammanhang använda den/dens på ett tillfredsställande sätt. Möjligen är "bitch-nigguh" ett bättre alternativ för ett könsneutralt personligt pronomen.

Okej... Eh... Har kost och logi varit herrn tillfreds över helgen?


Den har i stora drag varit tillfredsställande. Man kanske dock bör beakta att två delkomponenter inte bör ha samma utseende eller konsistens. Jag var även missnöjd över snabbkaffet som levererades på fredag morgon men espresson som följde dagarna därpå kompenserade upp det hela. För övrigt var jag nöjd.

Över till lite klättring... Vad betyder "The Hood" för dig?


Det betyder inte ett skit. För mig symboliserar det en grupp bortskämda medelklass amerikanska proffsklättrares naiva försök att skapa sig en gruppidentitet när dom själva totalt saknar personlighet. När jag ser filmer som "Schengen Files" fylls jag av avsmak och får allvarliga funderingar på att slutgiltigt ge upp klättring. Det är ett patetiskt försök att identifiera sig med en gangsterkultur som dom i själva verket inte vet ett piss om. Klättrare som Daniel Woods och Paul Robinson gör mig orolig över vart klätterkulturen är på väg. Det är en enorm skillnad från idag och 80-talsklättrare då de ledande klättrarna hade färgstarka personligheter och åsikter till skillnad från dagens bortskämda, bleka medelklasskids.

Vad identifierar du dig med då?


Kanske vi bara måste inse att vi är komplexa individer som får sitt värde i sina personliga egenheter och inte genom hur man konformistiskt ansluter sig till, av media, konstruerade schablonbilder.

Vad fick du för intryck utav Sammy Dahlman över helgen?


Han är en gammal man i en relativt ung mans kropp. En gammal, bitter och cynisk man. Vanligtvis är det min morfar som droppar kommentarer såsom: "Det går ju inte lyssna på musiken på radio nu för tiden", eller, "Det sköna med att åka bil är att komma fram". Dock är han en generös värd och en öm älskare och sitter inne med en respektingivande samling animeserier.

Tack. Nu till ett lite mer känsligt område... Vilken grad skulle "Awake the unkind" haft om den legat i Kjuge?


Det är svårt att uppskatta eftersom där inte finns några problem med lika bra grepp. Generellt sett så har jag svårt att förstå att en klättrare som Guntram Jörg som har haft möjlighet att klättra på så många olika ställen och således bör ha en bättre uppfattning om grader än någon i Sverige, kan bete sig så oansvarigt när han graderar en nytur i Sverige. Det känns lite som ett hån mot oss lokala klättrare. Rasmussen kan ju ursäktas då han inte reser så mycket. Det är faktiskt irriterande när man sitter i bil i två timmar och gör problemet på andra försöket.

Om man struntar i graderna som tyvärr ofta hamnar i centrum och skapar onödiga debatter som oftast slutar fruktlöst, hur ser du då på klättringen över helgen?


Det har varit en rolig helg med många problem i gott sällskap, för det mesta. Oväntat att det går att klättra så bra i mitten av maj. Framför allt har det varit roligt att klättra problemen kring Norrköping, Rhinostone framför allt. Lappugglan var för jävla hård. Dessutom har vi ju hunnit med mycket bra anime och blivit fulla på fest. Jag känner att jag har fått ett djupare perspektiv på livet.

Vad tycker du om att jag tycker att du borde träna upp dina "guns" lite mer.


Det är inget mot vad du borde göra med rörligheten i dina höfter.












2012-05-17

Swizz Les Miserables - The birth of Danny Wall

Hittade en mängd småklipp på min mobiltelefon från Schweiz/Frankrike-resan från februari. En resa som började fantastiskt men slutade med snö, kyla och födelsen utav ett monster. Ursäkta kvaliteten och den oerhört oförståeliga "humorn".


2012-05-06

Inknuten

Idag trotsade jag mina ogrundade fördomar gentemot folk och fä som knyter in sig i rep och spenderar hela dagar på att klippa in detta rep i slingor. Med sele och rep så begav jag mig med vänner till den så kallade Brobyklacken. Ett projekt revs av och andra leder klättrades...

Mycket mer än så behövs knappt nämnas. Att läsa om sportklättring eller se bilder/filmer om sportklättring på bloggar är ungefär lika spännande som att lyssna på sjöfartsrapporten.


Lyssna: Sjöväder


2012-05-01

Mean Green - eller - "Bullincidenten"

En utav mina större förebilder inom klättervärlden, Johan Lunborgidis, ringde igår och ville prompt ha med mig ut till Gröna Väggen idag. "Samla ihop ett crew så drar vi". Mitt inflytande på klättrande vänner sträckte sig enbart till Jimmykarlsson denna dag och så var vi bara tre som drog ut på äventyr.

På den avskräckande, långa och ångestladdade bilfärden till Gröna Väggen så stannade vi till på ICA för att införskaffa oss föda. Mina surt förvärvade penningar gick åt till en gainomax, smak RASpberry dagen till ära, och en blåbär/vaniljbulle. Bullen visade sig innehålla i princip 0% vanilj och jag lyckades i viss mån uppbåda nog med viljestyrka för att hålla vansinnet tillbaka. Jag blev så besviken... Trodde att dagen skulle gå åt fanders.

Men det gjorde den inte "bullincidenten" till trots.

Väl vid gröna väggen så kunde jag fortfarande höra bagaren, skaparen utav bullen, skratta skadeglatt åt mig. Ilsken och fly flängd förbannad så gick jag direkt på "Boardlord", 7C+, ett långt drag från jug till sloper följt av ett enklare slut. Den gick ner på tre försök efter att mina ouppvärmda "guns" slutat klaga.

Gröna Väggens "Kingline", "Mean Green", 8A+, stod på tur. "Mean Green" består utav ett stenhårt startflytt följt av lite hälar, lättare move och en skrämmande urtoppning.

"Det kanske är bäst om du provar urtoppningen", sa Jimmykarlsson och tittade frågande på mig. Efter någon sekunds eftertanke så insåg jag att om jag ändå ska göra urtoppningen så kan jag väl lika gärna göra den från start så behöver jag inte prova den fler gånger.

Startmovet bet ifrån två gånger men på tredje presset så satt den. Urtoppningen hägrade och jag kritade på från en jug efter att ha slappat på några blöta grepp. Slutet kändes enkel efter att ha kollat upp finbeta på Stefans blogg men jag skrek och gormade som en vettvillig gris i alla fall, inte bara för att bjuda på show men för att jag var en liten räddhare med psykologiskt tunga laster i bagaget (se "bullincidenten).

Upp kom jag och väl över kanten så fortsatte jag min resa genom rädslans land när jag insåg att över kanten så väntade en lång "slabb" fylld med barr och mossa. Mången man hade kallat "slabben" för smärre uppförsbacke.

Nästa problem, "Radiohead", 8A, gick relativt fort den med. Jag och Billybobkarlsson klurade beta och efter att ha tagit mig igenom den eminenta starten så fick jag återigen äran att göra urtoppningen från "Mean green" (slutar i samma urtoppning). Otaggad så floppade jag av slutet, landade, laddade och skickade den presset därpå.

Och så till "Siam", 7C+. Mitt högra baksida lår har trasat sönder och på "Siam" så använder man en viktig höger hälkrok. Jag försökte "fuska" mig förbi hälkroken genom att skicka dynamsikt till den övre juggen men kom någon enstaka centimeter för kort.

Ett par muntra kalmariter och stockholmare invigde mig i helandet utav skadade musklers alla hemligheter och kastade över en sticka med dödslinementet "Linnex". Glad smetade jag in baksida lår och satan i helvete vad det brännde! Några timmar senare här hemma så bränner det fortfarande...

Smärtan i låret ersattes utav smärtan från Linnexet och jag bestämde mig för att ge ett försök där jag tog i med hälen. Tursamt nog så prickade jag jag toppjuggen och valsade upp för ännu ett problem.

Min idol, Johan Lundborgidis, vet hemligheten med att vila sig i form. Han behöver inte träna som en spetälsk med tron om att total utmattning är botemedlet mot sin åkomma (läs David "Girlyfingers" Jaksch). Idag gick han både "Tremor", 7B, "Gröna Lanternan", 7B och "Tunnelsyndrom", 7A flash, utan att göra en enda min som visar på att han ens behövt ta i.

Jimmykarlsson trotsade sin "antistyle" genom att även han skicka "Boardlord". Därefter gjorde han "Tremor Krist", 8A, som en dans. Ett problem som jag för övrigt klättrade upp till urtoppningen på (återigen samma urtoppning som "Mean Green") men bestämde mig där halvt om halvt att hoppa ner enbart av den anledningen att jag började tröttna på att göra samma urtoppning om och om igen. Det blev för mycket för en man som bara några timmar tidigare ätit en vaniljlös bulle. Trots den mentala svikten så var jag nöjd med dagen.

Emese jobbade idag så återigen, inga bilder.